Hur hamnade Linda Bengtzing i vår soffa?

Långfredag. Morgon.
Någon eller något knackar mig på axeln. Ligger i sängen. Hoppar till. Tittar mig runt. En decimeter från mitt ansikte ser jag ett annat ansikte. Villes.
– Vakna pappa.
– Varför?
– Vi ska leta efter påskägg.
– Varför?
– För att det är påsk.
– Vet du vad klockan är?, frågar jag.
– Nä. Hur skulle jag kunna veta det? Jag kan ju inte klockan.
– Klockan är… eh… kvart i sex.
– Då är det dags för middag.
– På morgonen.
– Då är det dags för frukost. Vad blir det?

Långfredag. Mitt på dagen.
Dags att hoppa ned i båten och åka ut på fiskeäventyr. Det är lite kyligt i luften.
– Fryser du?, frågar jag Felix.
– Nä, jag fryser inte. Jag är varm som en rostad macka, svarar han och hoppar ned i båten.
Vi åker ut på fjärden. Soligt. Stilla. Luften är varm. Påskölen är kall. Upptäcker plötsligt en trälucka i ändan av båten. Vad kan dölja sig där bakom? Petar på luckan. Den rör på sig. Lyfter bort den. Tittar bakom luckan. Fullt med vatten. Jag kan inget om båtar, men ska det verkligen vara vatten bakom den där luckan? Och i de mängder som nu finns där. Det känns inte helt korrekt. Ska inte vattnet vara runt båten på utsidan? Nu är det runt båten på insidan. Kompisen A, och tillika båtens ägare, bekräftar lugnt och sansat att ”jodå så ska det vara, vattnet ska vara på utsidan, absolut inte på insidan”. Sedan fortsätter han, inte fullt lika lugnt och sansat, att ”nu jävlar måste vi in till stranden fort som fan”.
Vi kommer in till stranden tio minuter senare hela och rena… och torra. Det där var ju nästan lite läskigt.
Två timmar efter nära-döden-upplevelsen på sjön är det dags för påskäggsjakt. Ville tar täten och springer ut i skogen och letar. Han kommer tillbaka fem minuter senare med ett godisfyllt ägg, en Kalle Anka-tidning och en hyfsat torr bajskorv av okänd djurartsort. Efter viss övertalning går han med på att dumpa korven och nöja sig med godisägget och serietidningen. Det är vi alla väldigt glada över.

Långfredag. Kväll.
Som traditionen bjuder på fredagar så står ”Så ska det låta” på programmet. Gäster är Kikki Danielsson, någon Sulo, Markoolio och Linda Bengtzing. Programmet som sådant är väl lika trevligt och komatöst som vanligt, men det är någonting just idag som känns lite speciellt. Lite otäckt, lite läskigt, ja nästan lite spooky. Och inte så lite spooky heller. Upptäcker nämligen att Linda Bengtzing inte bara befinner sig i tv-apparaten, utan även i soffan bredvid mig. Hur fan gick det till? Flyttar blicken i hastig fart mellan tv’n och soffan. Tveklöst. Linda Bengtzing befinner sig på båda ställena. Vad sjukt. Får ingen ordning på det hela. Tar bilder för att dokumentera. Samma schlagerdrottning på två ställen. En i människoform och en i dockform.
Vem är originalet och vem är kopian?

linda copy.jpg
En i tv’n, en i soffan. Samma person!

 

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Hur hamnade Linda Bengtzing i vår soffa?

  1. Mary Manga-nörden Borgström

    haha, gillar din och Villes morgon dialog :Dlinda och dockan josefin liknar varandra läskigt mycket !

  2. Adrian

    Jag hittade hålet i båten

  3. erviluca

    Läser och myser. Och tummar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s