Felix vill inte vara en kexchoklad

Skickar iväg Felix till skolan och Ville till dagis med det muntra mantrat ”Man ska vara god och glad, som kexchoklad”.
Ville studsar iväg till dagis glatt mumlandes att kexchoklad minsann är asagott.
Felix säger att han inte vill vara en kexchoklad. Jag frågar vad han vill vara då.
– Jag vill vara en stilig man i kostym, svarar han seriöst.
Jag tittar förvånat på honom. Det är ärligt talat det enda känslouttryck som känns relevant i situationen. Då börjar han gapskratta. Jag vet inte om han driver med mig eller menar allvar. Man vet sällan det med Felix. Men jag tycker på något märkligt vis att det var fint sagt.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Felix vill inte vara en kexchoklad

  1. erviluca

    Ja, det var fint sagt. Är du en ”stilig man med kostym”? Eller driver han med dej, liten som han är….Han har inte kommit i ironi-stadiet än, iallafall… 😛

  2. Pappan Hasse

    Då jag inte är att betrakta som en ”stilig man i kostym” antar jag att Felix önskan om att vara just en sådan får anses vara ett första steg i den ofrånkomliga ”jag ska inte vara som mina föräldrar”-revolten, dvs se ut, var och tyck tvärtemot dina föräldrar i största möjliga mån utan att för den skull riskera veckopengen. Eller så vill han helt enkelt verkligen inte vara en kexchoklad och därför nöjer sig med att till och med vara ”en stilig man i kostym”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s