En armé av vältränade gosedjur

Det är söndag. Ville är på fotbollsträning. Dagens första övning är att springa fram och tillbaka mellan olika koner. Tränaren säger ”Klara, färdiga, gå”. Alla barnen börjar springa iväg… alla utom Ville. Han börjar lite avslappnat att promenera i riktning mot den första konen som vore han en pensionär på Djurgårdspromenad, käpp och hatt undantagna. ”Spring spring” ropar jag överdrivet engagerat. ”Nää” är hans respons. ”Jo, spring spring” fortsätter jag. Jag kväver ett ”för fan”. ”Nää” blir även han nästa replik. Jag undrar varför. ”Du har ju lärt mig att jag ska lyssna på tränaren” säger han. ”Ja” säger jag mer som en fråga än som en bekräftelse. Ville verkar vara på sitt mest receptiva humör, för han har definitivt hajat att jag inte förstår varför han promenerar när alla andra barnen kutar runt mellan konerna. ”Pappa, tränaren sa ’Klara, färdiga, gå’. Han sa inte ’ Klara, färdiga, spring’. Han sa Gå. Därför började jag gå.” Svårt att argumentera mot logiken i hans resonemang. Säger tränaren Gå så är det ju såklart det man gör. Annars bryter man ju mot tränarens instruktioner. Det fattar väl vem som helst.

Senare, på kvällen när det är dags att lägga sig, bestämmer jag mig för att prova på samma teknik. Efter tandborstning och sagoläsning säger jag ”Klara, färdiga, sov”. Det funkar så där kan jag säga. Min pondus verkar inte riktigt vara i närheten av tränarens. Dryga timmen senare, när jag tittar till Ville, sover han dock.
Han är omgärdad av en armé av vältränade gosedjur som skyddar honom från elaka monster som ibland hyr rum under hans säng. Jag vet att gosedjuren är vältränade för det har Ville och jag bestämt. Han är bara fem år men har under sin korta livstid lyckats samla på sig i runda slängar 30 000 gosedjur. Det är ganska bra jobbat. Varenda kvadratdecimeter av hans rum är fyllt med gosedjur. De svingar sig i taklampan, de sitter i bokhyllan, de ligger och slappar i sängen, de hänger i pennskrinet, de softar i kalsonglådan – överallt är det gosedjur. Det känns tryggt att ha dem där. De skyddar honom. De tar hand om honom. De ser till att han har det bra. De verkar trivas i hans sällskap. Och han verkar trivas i deras. Han ser lycklig ut där han ligger i en hög av små färgglada håriga gosedjur av olika arter och storlekar.
Jag skulle vilja säga ”God natt älskling”, men jag vill inte väcka honom. Och jag skulle vilja höra ”God natt pappa” från honom, men han sover. Jag lämnar hans rum. Han andas djupt. Det sista jag hör från honom är en prutt. Jag skrattar till. Vill gärna tolka det som ett ”God natt pappa”.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “En armé av vältränade gosedjur

  1. erviluca

    Fint!Mina söner har också varit ”gose-djurstokiga!” Min Äldsta son hade hela sängen FULL av gosedjur och man såg honom knappt bland alla djuren….Plötsligt en dag, när han var 14 år, raffsades alla djur ner i plastpåsar, affischer revs ner från väggar och det blev rätt avskalat i rummet….Dagen därpå kom första flickvännen hem….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s