Femårige Ville vill tatuera sig

Ville kommer fram till mig.
– Jag vill ha en tatunering, säger han med samma tonläge och självklarhet som om han skulle vilja ha ett glas mjölk.
– En tatunering?
– Ja.
– Menar du en tatuering?
– Nej, en tatunering. Som man har på armen.
När jag hör det tänker jag tillbaka på min ungdom. Jag hade alltid hål i sockorna på den tiden. Dålig kvalitet på Konsums vita tubsockor förmodligen. När jag la fötterna på bordet tittade stortån ofrånkomligt fram genom sockhålet. Fick alltid höra att stortån tittade fram som en gubbe i lådan. Det var då det slog mig att jag ju såklart måste tatuera in just en gubbe, en glad sådan, på undersidan av stortån. Så självklart på något vis. Det skulle ju göra det betydligt behagligare att se min stortå titta fram ur sockan. Kanske skulle jag till och med lyckas sprida lite glädje om det var en glad gubbe och inte en stortå som dök upp.
Inte lång tid därefter befann jag mig i Amsterdam. Jag klev in i ett av stadens tatueringsställen och bad att få ett ”smiley face”, en glad gubbe, inpräntad i huden under båda stortårna. Jag pekade på en bild av ett glatt ansikte på en tavla med olika tatueringsmotiv. Då skakade tatueraren på huvudet och sa att det inte gick. Det visade sig att man inte får tatuera folk under fötterna. Någonting med hud och läkprocess och blodcirkulation. Funderade då på att tatuera in myror som kryper över tårna och fötterna (för på ovansidan om foten får man nämligen tatuera sig blev jag informerad om). En kompis till mig hade tatuerade myror på fötterna och det såg väldigt roligt ut, men det skulle ju vara lite som att sno hans idé. Myror på fötterna var hans grej, det kunde liksom inte bli min. Så jag lämnade besviken tatueringsstället lika otatuerad som när jag anlänt.
Mina tankar lämnar det förgångna och återvänder till nutid. Jag böjer mig ned mot Ville.
– Varför vill du ha en tatunering, Ville?
– För att det är coolt.
Svårt att argumentera mot en sådan genomtänkt motivering.
– Var vill du ha den då?
– På armen.
– Och hur vill du att tatuneringen ska se ut? Vad vill du ha för bild?
– Jag vill ha en strutglass med strössel som tatunering. Blir jag sugen på strutglass med strössel så har jag ju alltid det med mig. Då är det bara att slicka på armen. Smart, va?

Annonser

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

7 responses to “Femårige Ville vill tatuera sig

  1. Men åh, vad smart! Själv har jag mina barn på mina armar. De tatueringarna ger mig kärlek och styrka, så fort jag tittar på dem. =)

    http://5soner1man.wordpress.com/2009/08/18/mina-tatueringar-bilder-vl/

  2. Otroligt härliga tatueringar du har på dina barn. De ser busiga ut, speciellt han som är brandsoldat på väg upp längs stegen. Stilen påminner väldigt mycket om sättet Jan Lööf tecknar på. Hade Ville varit vaken nu och sett dem hade han tveklöst sagt ”Fett coolt”. Han får se dem imorgon bitti.

    • Cool! Ungar brukar gilla dem. Jag jobbar som timmis på dagis och när jag kommer tillbaka till förskolor jag inte varit på på ett tag, så är det inte säkert att de kommer ihåg mig – men nästan alla minns mina tatueringar. 😉

      Varje unge på armarna har en egen ”grej” i tatueringarna, som visar att han är han. Han du kallar brandman är snickare 😉 . Högst upp på stegen är vår klätterapa, som älskade smycken som liten. På marken bredvid stegen sitter han som inte kunde gå ett steg utan Mamma Mu. På andra armen har vi vår skönsjungande konstnär samt den bilälskande killen, som alltid alltid bar runt på Anki (och Pytte, du vet). Egenskaperna, eller vad jag ska kalla det, är från deras småbarnsår, när de var ca 2-3 år.

      Jag behöver troligen inte vara orolig att någon plankar mina tatueringar iaf! Åtminstone inte rakt av. Idén får de gärna sno dock. =)

  3. Han är smart, din Ville! Klart han ska ha en strutglass med strössel på sin arm!
    Själv föreslog jag mina söner att vi alla skulle tatuera oss när vi var i USA förra året. Dom tittade upprört på mej och sa (nästan i kör): ”Men BARN får inte tatuera sej, mamma!” ”Jo,i USA, och om jag är med!” sa jag, men dom tyckte inte jag var klok som var en MAMMA som tyckte att BARN skulle tatuera sej…. Hm. Det blev ingen tatuering på någon, men det handlade mest om att jag inte hade råd…Jag skulle vilja tatuera mej, och barnen! 🙂

  4. Jag har en arbetskompis som på allvar funderar på att tatuera en stor bärbar radio/kassettbandspelare av gammal hederlig ghettoblaster-modell på bröst och mage, där hans ena bröstvårta skulle vara volymknappen och den andra bröstvårtan skulle vara frekvensinställningen.

  5. Pingback: Besviken bloggläsare |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s