Att bara fuska lite räknas väl inte som fusk

Felix och Ville ska på landet i några dagar medan jag stannar kvar i stan. De ska bada, fiska, sola och leka indian och cowboy. Jag ska jobba. Skillnad det.
Ska nog försöka leka lite indian och cowboy på jobbet när ingen tittar bara för att känna mental samhörighet med sönerna. Alternativt att de spenderar tiden på landet med att sätta ihop en årsbudget för 2012 för att skapa en telepatisk gemenskap oss emellan. Nää… det får nog bli jag som agerar Sitting Bull och Billy the Kid.
Jag säger till Felix och Ville, när jag vinkar av dem, att jag kommer att sakna vår dagliga omgång av Den Försvunna Diamanten. Felix tröstar mig med att säga:
– Var inte ledsen. Du kan spela Den Försvunna Diamanten själv, pappa. Då kommer du att vinna.
Och det har han nog rätt i. Är Felix och Ville med vinner jag nämligen aldrig. Jag har anledning att tro att de ägnar sig åt avancerat fusk, men jag har inte lyckats bevisa något ännu. But I’m on it.
Kanske ska jag nu när jag är ensam hemma göra ett litet diskret märke i diamant-pluppen så jag – och bara jag – vet var diamanten är nästa gång vi spelar Den Försvunna Diamanten. Att bara fuska lite räknas väl inte som fusk? En liten markering i en spelpjäs kan väl knappast vara fusk. Eller? Jo, det vore naturligtvis fusk, men jag skulle definitivt vinna då. Men så kan jag inte bete mig. JO, DET KAN JAG. Jag ska absolut göra ett litet märke i diamant-pluppen. Ingen som helst tvekan. När det gäller Den Försvunna Diamanten handlar det inte om heder och ärlighet, det handlar om att vinna – till vilket pris som helst.

Ringer dem på kvällen för att säga godnatt. Eftersom vi inte har tv på landet ber Ville mig att spela in hans favoritprogram.
– Pappa, glöm inte att spela in ”Alfons på Skansen” åt mig ikväll.

Annonser

9 kommentarer

Filed under Uncategorized

9 responses to “Att bara fuska lite räknas väl inte som fusk

  1. Hahahhaah
    Min brorsdotter är likadan! Dessutom så berättar hon efetr varje, vad vi nu spelar för spel, vad och hur mycket hon fuskat!
    Minns en monopol-omgång för ett par år sen. Jag hittade gömda sedlar flera timmar efter att vi plockat undan.

  2. Den försvunna diamanten är ett spel jag ICKE gillar. Min storebror älskade nämnligen att spöa mig i det när vi var små och han hade små bitmärken på varenda värdefull plupp!

    • Jag gillar det inte heller eftersom jag aldrig vinner. Men på fredag, när de är tillbaka från landet, då ska jag vinna eftersom jag nu gjort en liten diskret markering på diamant-pluppen. Hi hi…

  3. ”Alfons på Skansen!” Ha ha ha! Helt underbart!
    Hörrödu! Pappor (och mammor med för den delen) SKA alltid förlora i spel ända tills dom blir…vuxna! Barnen alltså! SEN kan du börja vinna (och fuska!). Men Lyckan är att Vinna över Pappa/Mamma – varje gång! Och att pappa/mamma spelar ”dålig förlorare” – varje gång! Fusk gäller ENDAST om det gäller att fuska till sej att Förlora (när man är vuxen). Det står i Lagen om Hur Man Spelar Spel med Sina Barn §§ 23 b.
    Bara så du vet.
    😛

    • Du har helt rätt när det gäller att pappor och mammor ska förlora mot sina barn. Problemet är bara att Felix och Ville inte ser mig som en pappa, utan som en infantil lillebror de tvingas dras med. Alltså får jag fuska.

  4. Dumlund

    Vi som studerat det lååååånga lillfingret under sena nätters mexikanspel vet att somliga inte drar sig för att försöka påverka spelets utgång på ett otillbörligt sätt.

  5. Hallå där! Jag tror faktiskt du är Världens Bästa Pappa! Omklädd till ”infantil lillebror” möjligen, ibland, men det kan Världens Bästa Pappa göra, när det behövs! Grattis! *överlämnar medalj*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s