Upptäcker lite oväntat en loppmarknad i hallen

Ville har startat en loppmarknad. Visar det sig. I hallen. Av alla ställen.
Från sitt rum har han släpat ut hälften av sina gosedjur och leksaksbilar, vilket motsvarar ungefär 15 000 nallar och 25 000 leksaksbilar, samt lite lösa prylar som ett svärd, en frisbee, en grön stol, en Teenage Mutant Ninja Turtle utan högerarm, några Pixi-böcker samt en pirathatt som jag en gång gjorde åt honom utav svart papper och vit målarfärg. Framför alla dessa prylar har han ställt en pall och ett bord. På bordet står en kassaapparat i gul plast. På pallen sitter Ville.
– Vad får det lov att vara, frågar han mig när jag går förbi.
– Va, säger jag.
– Vad får det lov att vara, upprepar han.
Jag stannar till och tittar. Jag ser i praktiken ingenting av hallen. Hallen, som jag minns den, finns begravd någonstans bakom alla Villes loppisprylar. Jag pekar på en gul nalle som ser hyfsat ren ut.
– Vad kostar den där?
– Fem kronor, säger Ville.
– Då tar jag den.
– Tack. Det blir tio kronor.
– Men du sa ju fem kronor.
– Men du vill väl ha en påse att bära hem den i?
– Eh… okej…
– Då blir det tio kronor, säger Ville och tar fram en ICA-kasse med det lokala fotbollslagets emblem tryckt på som jag vet att jag tidigare på morgonen sett i soppåseutrymmet i köket.
Jag hämtar en tia från myntskålen bredvid telefonen och räcker över till min uppenbart affärsmässigt begåvade femårige son.
– Tack, säger Ville. Något mer?
Nu dyker Felix upp från sitt rum.
– Köp inget, pappa. Han lurar dig, viskar Felix.
– Gör han, viskar jag tillbaka till Felix.
– Ja, bekräftar Felix.
Jag vänder mig till Ville.
– Nej tack, nu är det bra.
Precis när jag ska gå därifrån ser jag i ögonvrån någonting som känns bekant. Mitt bland alla nallar och leksaksbilar är det något svart metalliskt som blänker till. Jag zoomar in med mina -3.00 linser. En mobiltelefon. En svart mobiltelefon. MIN svarta mobiltelefon. Jag tittar omväxlande på min mobiltelefon och på min Ville i några sekunder.
– Det ligger en mobiltelefon där, säger jag och pekar på min mobiltelefon.
Ville vänder sig om och tittar.
– Den kostar fem kronor.
– Ville, börjar jag lite lugnt. Det där är min mobiltelefon.
Ville tittar än en gång på mobiltelefonen.
– Jaha…
– Du kan inte sälja min mobiltelefon.
– Är det din?
– Ja.
– Hoppsan.
Vi tittar på varandra. Ingenting händer. Stillhet. Tystnad.
– Kan jag få tillbaka den, frågar jag till slut.
– Ja, säger Ville. Kan jag få fem kronor?
– Nej, säger jag.
Ville ger upp och räcker över min mobiltelefon till mig.
Jag vet inte om den hamnat där av misstag eller om han faktiskt har gått och hämtat den för att sälja den till mig nästa gång jag råkar passera förbi hallen. Jag vet inte om han tänkt ”Om jag tar pappas mobiltelefon så kommer han ju att sakna den och då kan jag sälja hans mobiltelefon, som jag just tog från honom, till honom. På så vis tjänar jag lite pengar och pappa får en mobiltelefon som han ju behöver eftersom hans har försvunnit”. Jag vet inte om han har varit så beräknande. Jag tror inte jag vill veta. Hur som helst, nu har jag i alla fall fått tillbaka min mobiltelefon. Jag börjar gå därifrån. Ville ropar på mig.
– Pappa, kom tillbaka. Jag har fler saker att sälja. Jag behöver pengar för att kunna köpa nya Lego Star Wars.
Jag vänder och går tillbaka.
– Vad har du mer då, förutom nallar, leksaksbilar och min mobiltelefon?
Han tittar sig runt och inser förmodligen att han behöver komma upp med någon ny produkt för att väcka mitt intresse att spendera pengar hos honom. Plötsligt ler han. Han trycker på en knapp på den gula kassaapparaten i plast, myntlådan flyger ut och han plockar ut de mynt han tidigare erhållit vid försäljningar av gosedjur till Mamman. Han radar upp en massa tiokronorsmynt på bordet.
– Tiokronor, säger han. Jag har tiokronor. Hur många vill du köpa, pappa?
– Vad kostar de?
– Fem kronor.
Jag tittar konfunderat på honom. Mina tidigare tankar om hans uppenbart affärsmässigt begåvade talang får sig en kraftig törn.
– Kostar en tiokrona fem kronor, frågar jag.
– Ja. Men vill du ha påse kostar den tio kronor.
Funderar allvarligt på att köpa alla hans tiokronor. Utan påse. Men ändrar mig till slut. Jag köper förvisso alla hans tiokronor. Men med påse. Känns bättre på något vis.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Upptäcker lite oväntat en loppmarknad i hallen

  1. *LER*

    Vet du om att gå in och läsa hos dig är som att få semester från världens galenskaper?

    Hemikramar ♥

  2. Ha ha ha ha! Tja…femkronor är ju faktiskt större än 10-kronor, men du får nog ge upp hoppet om honom som affärsman…:P

    • Jag undrar verkligen vad han ska bli när han blir stor. Jag tror du kan ha rätt om att glömma det affärsmannamässiga. Men vem vet… i de lugnaste vatten. Kanske är det nästa Riksbankschef som sitter i hallen och försöker kränga min mobiltelefon till mig.

  3. Hahaha!!! Ja, pengars värde kanske är nästa lektion? Eller han kanske är för liten… Inte stjäla? Vilka spänande situationer du stöter på varje dag i ditt eget hem!

    • Ja, pengars värde får bli nästa lektion. Han har i dagsläget lite svårt att fatta att en sedel kan vara värt mer än en tia. ”Hur kan en papperslapp vara viktigare än en guldpeng?” som han säger. Och jag har inget bra svar. Ärligt talat, jag kan faktiskt inte heller fatta att en sedel är värd mer än en riktig guldpeng som det står 10 på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s