Om jag bara kunde fatta vad alla knappar fyller för funktion

Jag ska kanske inte påstå att jag hatar TV-spel, men jag hyser en viss ovilja mot dem. Det råder det inte så mycket tvivel om. Jag kommer liksom inte underfund med dem. Jag förstår inte vad knapparna man ska trycka på och spakarna man ska rycka i fyller för funktion eller utför för jobb. Jag begriper mig helt enkelt inte på spelkontrollerna.

Felix favoritspel är Fifa 2011. Där kan man välja att vara i praktiken vilket fotbollslag som helst i hela världen. Klubblag eller landslag, alla finns de på något mystiskt tekniskt vis instoppade i den disk som utgör spelet. Jag fattar inte hur de har kommit in där. Det måste röra sig om tusentals olika spelare som samsas om utrymmet på den lilla silverfärgade disken.
Felix lyckas ikväll lura mig att spela just Fifa 2011. Jag väljer Manchester United som mitt lag. Felix väljer Milan. Felix trycker på knappar och drar i spakar och det låter om tv’n och det fladdrar förbi bilder som jag inte hinner uppfatta vad de föreställer, och vips så står plötsligt Milan och Manchester United uppställda på tv-skärmen framför oss i korrekta matchtröjor. Och så trycker Felix på start. 
Milan tar snabbt kommandot över spelet, de avancerar fram över planen. Gattuso fintar bort hela mitt Manchester-mittfält som inte verkar fatta vad som händer och så passar han till Zlatan som enkelt lurar Manchester Uniteds målvakt Edwin van der Sar och sätter 1-0 till Milan. Zlatan blir omklappad av sina lagkompisar. Edwin van der Sars lagkamrater springer fram till honom och skäller ut honom för att han inte tog bollen. Han försöker försvara sig, men de aggressiva backarna verkar inte vilja lyssna på honom. Jag tycker mig ana att han tittar ut genom tv-skärmen på mig, och hans blick tycks säga ”Varför flyttade du mig inte till höger med hjälp av spelkontrollen? Då hade jag ju räddat.”
Nåja, det är långt kvar av matchen. Avspark för Manchester United. Wayne Rooney tar den. Jag lyckas få honom att sparka bollen, dock åt fel håll. Sedan tror jag mig trycka på knappen som betyder ”spring framåt mot mål”, men jag måste ha kommit åt knappen som betyder ”spring av planen och försvinn ut ur bild”, för det är nämligen vad Wayne Rooney gör. Ryan Giggs ser skitförbannad ut när han stoppar den vansinniga bakåtsparken av Rooney. Helt plötsligt börjar hela Manchester Uniteds mittfält promenera av planen. Vad är det som händer? Vad är det jag gör med mina välbetalda fotbollsspelare? Felix suckar bredvid mig. Jag tror han himlar med ögonen också. Sedan ser han till att Milan åter får kontroll över bollen.
Zlatan drar på ett långskott som går upp mot höger kryss samtidigt som målisen Edwin van der Sar även han i maklig takt nu börjar promenera av planen. Nej, stopp! För helvete! Vad hände med lojaliteten till laget? Jag trycker på alla knappar jag kommer åt. Ingenting händer, annat än att backjätten Rio Ferdinand helt plötsligt och ytterst oförklarligt börjar kasta sig upp och ned på marken. ”Bortskämda mångmiljonär” tänker jag och slutar trycka på alla knappar. Då lugnar Ferdinand ned sig.  Samtidigt seglar Zlatans skott pricksäkert in i högerkrysset.
Kommentatorn blir i extas, publiken galen, Zlatan gör en framåtvolt av glädje och mina Manchester-spelare fortsätter att lugnt gå av planen i olika riktningar. Jag känner mig väldigt stressad. Hur fan styr man fotbollsspelarnas motorik? Hur gör José Mourinho? Jag tittar irriterat på kontrollen i min hand. Hur man kan döpa den elektroniska prylen ifråga till kontroll begriper jag inte då det ju är fullkomligt omöjligt att ha någon sådan med den.  
Till slut är matchen över. Milan vinner med 14-0. Det är rätt ovanligt i fotbollssammanhang. Jag föreslår för Felix att vi ska spela ett annat spel. Det vill han gärna göra.

Jag tar med honom till matbordet och dukar upp ”Den försvunna diamanten”. I det spelet har jag hundraprocentig kontroll över spelpjäserna. Här är det ingen som kommer att spatsera av planen eller kasta sig upp och ned. Här står spelpjäserna där de ska stå tills någon flyttar dem med hjälp av en hand och inte med hjälp av någon elektronisk kontroll. Det finns ingen elsladd kopplad till det gamla slitna och med silvertejp lagade tärningsspelet från 70-talet. Härligt. Nostalgi. Första klass. Klassiskt. Lycka.
Felix blir djupt besviken över avsaknaden av teknologi. Det blir inte jag. Som jag älskar analoga familjespel av tärningsmodell. Jag kastar tärningen och får en sexa. Jag äger.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Om jag bara kunde fatta vad alla knappar fyller för funktion

  1. I’m surprised Ryan Giggs had the energy to play, considering all the woman he has to ”look after”.

    And, if you’d selected to play as Ireland instead of Man U I feel sure you would have won.

    Steve.

    • YES! I finally have a reader in Ireland. Thank you thank you thank you. And I agree, Ryan Giggs should focus a bit more on the ball on the field as opposed to other balls that are close to him.

  2. Bra visa barnen hur roligt man kan ha i IRL världen =0)

    Hemikram

  3. Meh! Du brukar ju FUSKA i ”Diamanten”….Erkänn!
    Själv är jag också helt hopplös när det gäller TV-spel. Jag måste ju TITTA på KONTROLLEN för att se var X är och Y och UPP och NER och allt…Killarna bara trycker och klickar – fort fort…Så medan deras gubbar springer och hoppar och gör volter, så gååår min rakt fram en stund, och ramlar sedan av banan…för att sen dyka upp genom en dörr igen, och börja om från början…Tre gånger. Sen är jag död och dom andra får spela vidare utan mej….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s