Ett fantastiskt hotell… och så lite Svampbob Fyrkant

Spenderade de senaste två dagarna i London. Min enda möjlighet till kontakt med Felix och Ville var via telefon. Men så blev det inte.
När jag ringde på tisdagkvällen satt de och tittade på Svampbob Fyrkant, och jag hörde i bakgrunden hur de klart och tydligt, och samvetslöst vill jag tillägga, prioriterade den kvadratiska svampjäveln framför mig. De hade då rakt inte tid att prata med pappa i telefon när Svampbob var på tv’n. Jag måste definitivt jobba på min coolhetsfaktor, den saken är klar. Att bli utmanövrerad av en ADHD-drabbad tvättsvamp är inget bra tecken.

Jag hamnar på ett väldigt speciellt hotell i London. Det ska nämligen visa sig att hotellrummet är fullt av små överraskningar. I badrummet dyker den första överraskningen upp.
Där bjuds det på duschkräm som injicerats med te. Only in England. Denna udda tvagningsprodukt är naturligtvis alltför frestande för att inte pröva, så jag dyker snabbt ned i badkaret och använder upp hela flaskan. Att jag sedan luktar Earl Grey resten av dagen gör mig inget, det är det plötsliga suget efter scones som irriterar mig.

Sängen visar sig vara större än min första lägenhet. Jag är tvungen att ställa väckarklockan en kvart tidigare än jag behöver vakna bara för att ha tid att komma fram till sängens kant. Det är sant, jag ljuger inte. Inte så mycket i alla fall.
Men det intressantaste med den gigantiska sovplatsen är inte själva sängen, utan vad som står på den. På en korgbricka hittar jag ett tre decimeter långt skohorn, en borste, en tekopp, en tepåse, ett rött äpple samt en liten plastlåda innehållande sytråd i sex olika färgnyanser, synålar och en sax.
Hotellet har mina bokningsuppgifter så de vet ju att jag är en 48-årig man. Ett tre decimeter långt skohorn kan jag förstå då 48-åriga män kan ha ryggproblem. En borste kan jag också begripa logiken bakom, 48-åriga män kan ju vara gråhåriga och då är en borste bra att eliminera synliga hårstrån med. Tekopp och tepåse är inte så mycket att orda om, det är ju trots allt England. Och det röda äpplet fungerar bra såväl som potentiell nattmacka som ett trevligt pittoreskt inslag i rummet. Men hur hamnade det lilla syskrinet där? Vad är oddsen att en 48-årig man mitt i natten ska få för sig att börja sy? Eller att någon, oavsett ålder och kön, ska få en plötslig lust att börja sy, eller för all del brodera, runt midnatt? Och om en 48-årig man eller någon annan gäst skulle få för sig det, vad är då sannolikheten att den personen behöver sex olika färgnyanser? Jag begriper det inte.
Detta syskrin med dess trådar och nålar förföljer min hjärna under hela min London-vistelse. Hur ska jag få svar på mina syskrinsfrågor? Varför fanns syskrinet i mitt rum? Värsta Agatha Christie-mysteriet.

Imorse, hemma igen, kommer jag plötsligt på vad jag ska göra för att reda ut den för mig nu ganska omfattande syskrinsproblematiken. Jag ska helt enkelt vända mig till de personer som man alltid får höra sanningen ifrån. Nämligen barn och fulla gubbar.
Jag tittar mig runt i köket. Då jag inte upptäcker några berusade män vänder jag mig till Felix och Ville. Jag visar dem en bild jag tagit av syskrinet.
– Varför tror ni att det här lilla syskrinet fanns på mitt hotellrum i London?
De tittar noga på fotografiet innan de svarar.
– För att du ska kunna sy en klänning till mamma såklart, säger Ville som det vore det mest självklara i hela världen.
– För att du ska kunna använda nålarna till att spetsa fjärilar med och sätta fast dem i en låda precis som de gör på museer, säger Felix lite vetenskapligt.
– Tror ni verkligen det, frågar jag.
Jodå, det tror de verkligen bekräftar de unisont. Men Ville visar sig ha ytterligare en tanke.
– Är du säker på att det var ditt rum du bodde i?

 

Annonser

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

7 responses to “Ett fantastiskt hotell… och så lite Svampbob Fyrkant

  1. Dumlund

    Att diskutera med fulla gubbar var ett lite för lätt bete att hugga på, så jag tror jag avstår!

  2. I love you! Underbart inlägg!

    I min fantasi fick du ett syskrin för att; i England sattes alla små pojkar på internatskola förr, och så blev dom lite ”bögiga”….och nu har alla dessa små pojkar blivit vuxna män, och bor ibland på hotell i England…..Say no more…

  3. PS. TRYGGA BARN vågar ”välja bort” sina föräldrar…för dom vet att dom är älskade ändå! DS

  4. En engelsk gentleman måste alltid ha möjligheten att laga sina sockor, så du bodde i rätt rum och numer så har jag knäckt ditt mysterium =0)

    Hemikram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s