På telefon med Felix och Ville

Ringer hem för att snacka med Felix och Ville. Räknar med den vanliga utläggningen om dagens äventyr i skola och på dagis. Men av det blir det intet.
Felix, som svarar när jag ringer, ger sig omgående ut på en mycket avancerad beskrivning av en uppfinning han just nu håller på med. Uppfinningen går ut på att han ska få en ballong att flyga upp i taket alldeles av sig själv, utan någon som helst putthjälp från någon.
– Först så tar man ett snöre och binder fast i en sån där vad heter det nu igen… ja just det, krok i taket. Men om man inte har någon sån där krok i taket så går ju inte det. Då får man istället börja med att skruva fast en sån där krok i taket. Såklart. Sedan får man binda fast snöret i taket. Nej vad säger jag. Inte i taket. I kroken menar jag ju. Ding dong på mej. Och den andra änden av snöret binder man fast i en stol. Och sedan… nä vänta ett tag. Nu gick det för fort. Först måste man ju såklart trä snöret igenom ett sugrör.
– Ja, såklart, säger jag.
– Sedan binder man fast snöret i stolen. Helst i ryggstödet men annars om benen. På stolen alltså. Och sen går man till köket och hämtar tejprullen och så tejpar man fast ballongen i snöret. Nej, inte snöret. I sugröret menar jag. Annars kommer det ju aldrig att funka.
– Naturligtvis inte.
– Sen blåser man upp ballongen och då… då… då flyger ballongen och sugröret rakt upp i taket. Coolt va, pappa?
– Ascoolt.
Lika lite som det bekymrar mig att jag inte fattat ett ord av vad han sagt, lika mycket glädjer det mig att det alldeles tveklöst kommer att fungera som Felix tänkt sig. Det brukar det göra. Han är en smart kille.
Felix lämnar över luren till Ville som informerar att hans kompis R är i Egypten.
– Och där finns det ninjor. Bara så du vet pappa. Och R kommer att säga iiii-haaaah till dom och slå ned dom, och sen när det kommer nya ninjor så kommer han att säga iiii-haaaah till dom också. Och när det kommer en massa små bebisninjor på väg hem från dagis så kommer han att säga iiii-haaaah till dom med och peta dom i magen med en vass pinne. Och när R och hans mamma och pappa och brorsa kommer till sitt hotell på kvällen så kommer det att finnas hur många ninjor som helst.
– Och då kommer han att säga iiii-haaaah, säger jag triumfatoriskt.
– Jag vet inte, säger Ville. Hur skulle jag veta det? Jag är ju hemma i Sverige.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “På telefon med Felix och Ville

  1. =D Man får vara beredd och energifylld innan man ringer hem, märker jag, Phu! Men roligt att de vill dela med sig av så fina utvalda bitar av sin vardag!

  2. Ja det var ett intressant telefonsamtal. Jag kan verkligen se framför mig hur de samtidigt gestikulerade vilt.

  3. Ha ha ha haaaa! Underbart! Fick bubbel i magen av lycka när jag läste det här! Jag älskar barns berättelser och härliga funderingar!!! Och du vidarebefodrar det så Underbart!!! Puss på dej (helt kamratligt) !

  4. har han dragit i sig av gasen som ska vara i ballongen? 😆

    *oroad*

    • Nä, han skulle blåsa upp den själv. Men du startade en tanke hos mig nu. Nu undrar jag plötsligt vilken del av kroppen han kommer att använda för att blåsa upp ballongen med, med tanke på att han vill att ballongen ska stiga till taket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s