Varför är mitt högra pekfinger så bekymrat?

Varför är mitt högra pekfinger så bekymrat?
Detta är en fråga jag funderat på under lång tid. Varför är mitt högra pekfinger så bekymrat? Och varför är mitt vänstra pekfinger alltid glad och jovial från morgon till kväll. Hur kan det komma sig att två pekfingrar som bor så oerhört nära varandra är så olika?

  
Vänster pekfinger                                  Höger pekfinger

Jag har haft långa terapeutiska samtal med mitt högra pekfinger och försökt peppa det så gott jag kan.
– Du är ett bra pekfinger, brukar jag säga. Du är precis lika bra på att peka ut riktningar, att klia mig i örat, att peta mig i näsan och att röra om i Treo-glaset som det vänstra pekfingret är. Du är minst lika duktig på att peka på vilka leksaker det är som Felix och Ville behöver plocka upp innan deras rum kan klassificeras som städat. Du är absolut inte sämre eller mindre värd än det vänstra pekfingret. Så varför är du så bekymrad hela tiden?
Jag får naturligtvis inget svar, för pekfingrar kan ju inte prata.
Det gör mig ont att behöva se mitt högra pekfinger så bekymrat hela tiden. Det måste finnas en anledning.

Igår kväll kan jag ha kommit på anledningen. Plötsligt uppenbarar sig sanningen för mig, eller i alla fall vad jag antar vara sanningen. Jag studerar mitt högra pekfinger mycket noga och detaljerat med hjälp av mina +1 läsglasögon från Jula. Sedan upprepar jag proceduren med mitt vänstra pekfinger. Jag tror att jag kan ha löst mysteriet med det bekymrade pekfingret.
Det visar sig att mitt högra pekfinger inte ser ut som andra pekfingrar. Där pekfingrars naglar normalt börjar på samma nivå på varsin sida, så börjar mitt högra pekfingers nagel mycket längre ned på ena sidan än det gör på den andra sidan. Detta är omtumlande för mig. På gränsen till chockerande. Jag kan mycket väl vara något av ett anatomiskt mirakel. Som en modern tids elefantman. Kanske kan jag tjäna pengar på detta genom att turnéra runt med någon cirkus.


Startnivå för höger pekfingers nagel

Men så blir jag lite ledsen. Tänk om mitt högra pekfinger i hela sitt 48-åriga liv har varit bekymrad över att han är lite nagelmässigt missbildad. Det vore ju förfärligt.
– Men höger pekfinger, säger jag ömt. Bara för att din nagel är lite annorlunda konstruerad än det vänstra pekfingrets nagel så behöver du inte vara bekymrad. Det är inget som helst fel på din nagel eller på dig. Man ska aldrig döma hunden efter håren vet du väl. Eller i ditt fall, pekfingret efter nageln. Du är ett bra pekfinger. Mellan dig och mig är du faktiskt snäppet bättre på att klia mig i örat än det vänstra pekfingret. För att inte tala om att skjuta bort riskorn från matbordet. Där är du bara bäst. Var inte bekymrad.
Mitt högra pekfinger rör lite på sig. Sedan tittar han upp på mig och ler. Hans bekymrade nageluttryck ändras plötsligt till ett leende. Lycka. Vi går ned till Prince Alfred och firar med en pint Guinness. Jag låter mitt högra pekfinger putta bort skummet. Då får han ett lätt berusat leende av välmående. Eufori.
Mitt högra pekfinger är så glad över att hans bekymmer till slut är över att han ger mig tummen upp. Att få tummen upp av ett pekfinger är det finaste betyg man kan få.


Euforiskt höger pekfinger efter pubbesök

Annonser

11 kommentarer

Filed under Uncategorized

11 responses to “Varför är mitt högra pekfinger så bekymrat?

  1. Underbart:):) lyckliga fingrar ska inte underskattas!!!

    • Det har du rätt i. Olyckliga fingrar däremot ska man se upp med. De kan peta en i ögat när man minst anar det. Eller tala om för långfingret att veckla ut sig och peka i riktning mot långfingrets ägare. Usch!

  2. Dumlund

    Jag har en annan teori…
    Kan det vara så att det vänstra pekfingret oftast får äran att påkalla bartenderns uppmärksamhet för att bestallä öl, medans det högra har den föga avundsvärda uppgiften att fiska upp sedlar ur plåkan för att betala vänsters utsvävningar?

  3. Vad underbart!
    Det lustiga är att jag igår – när jag gick promenaden med hundarna – började fundera på mitt högra långfinger och att det faktiskt var mitt favoritfinger…och varför…men just nu minns jag inte varför, men ändå!? ATT man kan tänka så…”nästan-lika” om så ”fåniga saker” (förlåt pekfingrarna!)…. Ha ha ha!

  4. Hälsa höger pekfinger att det finns fler högerpekfingrar som är lite snea…Tant ottos är sne efter en långreps olycka i 4:an då hon snubbla och fläkte sin lilla nagel…efter det blev den aldrig mer sig lik..fast sne åt motsatta hållet… 🙂

    • Så om Tant Ottos snea pekfinger och Pappanhasses snea pekfinger gjorde barn, skulle det bli ett RAKT pekfinger… 😛

    • Tant Otto: Tråkigt för ditt pekfinger, men kul för mitt. Nu känner det nämligen sig inte lika ensamt och missförstått längre. Hälsa ditt pekfinger från mitt.
      Erviluca: Hallå?! Det skulle naturligtvis bli ett lillfinger.

  5. Hasse verkar ha haft tråkigt en kväll.

    *varför kommer man annars på ett sånt här suberbt inlägg med bilder och allt*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s