Monthly Archives: december 2011

Summering av julhelgen

23 december
Felix och Ville har svårt att somna. Ville sätter ord på anledningen till hans sömnproblem.
– Jag är inte sömnig. Jag är vaknig.
Aha, jag som trodde att det kunde ha att göra med att det är julafton imorgon.

24 december
Flera plusgrader och ingen snö. Gräsmattorna är lika gröna som på sommaren.
– Det var inte så mycket julstämning ute, säger jag när vi kommer hem efter det traditionella julspelet i kyrkan.
– Nej, säger Ville. Jag såg bara en enda julstämning.
– Vad menar du med det, frågar jag.
– Att jag bara såg en endaste julstämning där ute såklart.
– Hur ser en julstämning ut då?
– Vet du inte det fast du är så gammal?
Jag trodde innan samtalet med Ville att jag visste vad julstämning innebär, men nu är jag inte längre så säker.

Felix undrar när vi ska dela ut julklapparna.
– Klockan fyra.
– Klockan fyra?
– Japp.
Han springer iväg till sitt rum och kommer strax tillbaka och visar upp sitt armbandsur. Det visar på fyra.
– Klockan är fyra. Kolla, säger han.
Jag tittar på honom, och sedan på alla klockor på väggarna.
– Jag tror att alla andra klockor i huset går fel, säger jag. De visar ju alla på halvtio. Men den är ju fyra. Det ser jag ju tydligt på ditt armbandsur.
Felix tittar omväxlande på mig och väggklockorna.
– Åh typiskt, suckar han och gör en uppgiven axelryckning.
Nix min son, jag gick inte på det i år heller.

Ville undrar när vi ska dela ut julklapparna.
Nu ska jag inte begå misstaget att säga ett klockslag så Ville ska kunna hämta en klocka och vrida fram.
– Julklapparna delar vi ut när vi har sett klart på Kalle Ankas jul, svarar jag nöjt.
– Bra, säger Ville. För det spelade vi ju in förra året så då kan vi se på det nu på en gång så får vi julklappar sedan. Smart va?
Ja, faktiskt ganska smart erkänner jag för tyst mig själv.

25 december
Ville: Pappa, jag kan väl få alla dina pengar?
Jag: Nej.
Ville: Åh gud vad du är oschysst.

26 december
På flygplanet till Helsingfors delar Ville ljudligt med sig av sin egen tolkning av ”Hej Tomtegubbar”. Den går så här:
Hej tomtenissen är du vaken
nu pruttar tomten ur baken
en liten prutt, en liten fis
nu får du ta dig en polkagris
Hej tomtenissen är du vaken
nu pruttar tomten ur baken
Stolsgrannen är finsk och har sålunda inte förstått texten. Annars skulle hon nog inte säga:
– Lovely song. Talented child.

27 december
På promenad i Helsingfors säger Felix plötsligt:
– Är alla människor i Finland finska?
– Ja.
– Fett coolt.
Jag väntar mig en vidare utveckling av vad exakt det fett coola i detta är, men det kommer inget mer från Felix. Det är helt enkelt bara fett coolt att folk i Finland är finska. Punkt slut. Färdigdiskuterat. Move on.

29 december
När man passerar någon på gatan så har man ungefär två sekunder på sig att uppfatta vad de passerande säger. Hemma på svensk mark efter ett kortbesök i Helsingfors uppfattar jag följande när jag passerar en mamma med två barn.
– Mamma, jag vet att det är du som köper julklapparna.
Jag skulle så gärna ha velat höra mammans replik, men då hade de redan passerat mig.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

På julbesök i kyrkan

Vi går till kyrkan på julafton för att titta på deras julspel. Det är ett fantastiskt skådespel vi bjuds på. Änglar, jultomten, en åsna, Maria och Josef, de tre vise männen och två skojiga får som sjunger och spelar gitarr.
När det ena fåret tar fram den akustiska gitarren väljer jag att skoja till det lite, så jag viskar:
– Kolla. En fårskalle som spelar gitarr.
Felix och Ville skrattar. Mamman tittar på mig och viskar tillbaka:
– Vad är det med det då? Det har vi en hemma också.
Felix och Ville fortsätter skratta. Mamman börjar också skratta. Jag tycker däremot inte alls att det var roligt sagt.
Jag har tagit med mig några Dumlekolor att ge till Felix och Ville om det skulle bli rastlöst. Och det blir det ganska omgående. Kolorna befrias snabbt från papperet och stoppas in i munnarna. Jag plockar upp kolapapperet från det 800 år gamla kyrkgolvet. Känns onödigt att skräpa ned i kyrkan. Tio minuter senare sätter kolornas socker in, speciellt i Ville som oannonserat förvandlas från hyfsat lugn femårig människa till i tur och ordning krypande orm, skuttande kanin samt svansviftande hund.

Prästen, och tillika jultomten för dagen, meddelar att dagens kollekt går till en skola i Betlehem. Det kommer att stå två herrar vid utgången med varsin kollekthåv.
Jag tar fram plånboken för att ge pengar till Felix och Ville att lägga i kollekten. Upptäcker att jag inte har några kontanter. Däremot har jag det presentkort till Systembolaget som jag fick i julklapp av en kompis. Funderar allvarligt på att skänka det till kollekten. Inte för att skolan i Betlehem skulle ha så mycket nytta av det, men kyrkan skulle ju kunna casha in det mot nattvardsvin.
Jag får plötsligt en oroande känsla i magen. Inte för att jag inte har kontanter, det har man ju sällan nu för tiden, utan för att jag faktiskt funderar på att ge mina söner ett presentkort till Systembolaget att lägga ned i kollekthåven. Ska en far agera så? Situationen räddas av att Mamman visar sig ha kontanter. Tack gode Gud för det. Felix och Ville får varsin sedel, och jag får behålla mitt presentkort. Den oroande känslan försvinner. Skönt.
Jag ger kolapapperet jag har i min hand till Ville.
– Kan du hålla i kolapapperet så jag kan lägga tillbaka psalmböckerna, säger jag.
Ville tar kolapapperet. Jag lägger tillbaka psalmböckerna på hyllan. Felix och Ville går fram till herrarna med kollekthåvarna och lägger ned de sedlar de fått av Mamman. Jag får syn på en soptunna utanför kyrkan.
– Nu kan jag ta kolapapperet, säger jag till Ville.
– Det har jag inte kvar, säger han.
– Inte?
– Nej. Jag la det i de där små papperskorgarna som gubbarna höll i när man gick ut ur kyrkan. Bra va?
 Jag vill här och nu be kyrkan om ursäkt för att ni kommer att hitta fyra stycken Dumlekolapapper i en av kollekthåvarna. Men ni kommer i alla fall inte att hitta något presentkort till Systembolaget. Bra va?

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Vem är smartast i familjen?

Felix och Ville har tränat en längre tid på ett trolleritrick som går ut på att ett mynt i högra handen förvandlas till två mynt i vänstra handen.
Jag stannar till utanför deras rum och hör följande konversation:

Ville: Vi visar trolleritricket för mamma.
Felix: Nej, hon kommer att fatta hur vi gör. Hon är supersmart.
Ville: Okej, då visar vi trolleritricket för pappa.
Felix: Ja, det gör vi.

Vi har aldrig ställt oss frågan ”Vem är smartast i familjen?”, men hade vi gjort det så hade vi nu haft ett svar. Tydligen.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Julstressen avtog plötsligt

Det här med julen kan ju vara lite stressande. Men det är i alla fall skönt att höra att alla inte är lika julstressade som jag är.
(https://pappanhasse.wordpress.com/2011/12/01/lite-julstress-mitt-pa-dagen/)

Fick idag följande lugnande och avstressande mail från en kollega:

Nu har jag lagt barnen under granen, klapparna i sängen, kakorna är tvättade, golven är bakade och jag har hängt ut gröten i julkärven, lagt skinkan i frysen och slängt köttbullarna, satt fjädrarna i riset, klätt granen med nybakade lussekatter… eller var det dem vi skulle ha haft på Lucia?!
Strunt samma! Huvudsaken är att jag har järnkoll på allt, jag är snart klar och inte ett dugg stressad heller, så trevlig midsommar på dig!

Helt plötsligt känner jag mig faktiskt lite mindre stressad. Skönt. Tack för det! Nu ska jag gå ut och sätta på sommardäcken på bilen.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Lite optiska fakta

7.30 på morgonen. Står i badrummet och stoppar in linserna i ögonen. Ville står bredvid och tittar på. Han studerar mig noga.
– Jag vet vad det där är, säger han och tittar på linserna.
– Vet du?
– Ja, det är linser.
– Det stämmer bra det Ville.
– Linser är som glasögon fast för ögonen och inte för näsan.
Jag stannar upp i mina optiska aktiviteter och tänker på vad han sagt. Ja… ja, det har han ju faktiskt rätt i. Typ i alla fall.
Ville flyttar blicken från linserna till linsbehållaren.
– Där bor linserna.
– Ja, det gör de. Vad du kan.
– Och jag vet varför de bor i vatten, säger han och pekar på vätskan i linsbehållaren.
– Vet du? Berätta genast.
– Det är för att de ska växa upp och bli stora linser.
Ja, så är det naturligtvis. Jag kan ju just ingenting om optik så jag får helt enkelt lita på Ville i detta fall. Det låter logiskt.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Uppdaterad önskelista till jul

Fyra dagar kvar till julafton. Felix och Villes önskelistor uppdateras dagligen.
Plötsligt ser de en reklamfilm på tv om någon ny sorts bilbana, och vips så har den hamnat på önskelistan bara för att dagen efter ersättas av ett blått hårigt leksaksdjur som låter som fan. Sedan ryker det högljudda fuskdjuret till förmån för ”ett ashäftigt monster” som timmen senare plockas bort och byts ut mot ett lasersvärd som är ”som typ tio stycken Star Wars lasersvärd fast mycket mycket billigare än tio stycken Star Wars lasersvärd och det är faktiskt sant pappa”.
Igår dök det upp ett önskemål som jag tidigare aldrig sett på någon lista till tomten.
Ville ritar ett par byxor på sin önskelista och beskriver sedan detaljerat att det inte är ett par vanliga byxor utan ett par tuggummibyxor.
Min första reaktion blir ”Vad fan snackar du om?”, men eftersom vi har ett minussystem vid yttrande av svordomar (minusgodis till Ville, minusöl till pappan) så kniper jag käft och säger istället:
– Utveckla detta koncept lite är du rar.
Då ser det ut som det är Ville som plötsligt tänker ”Vad fan snackar du om?”, men även han kniper käft och räddar på så vis en godisbit tills på lördag. Han säger sedan kort och gott:
– Va?  
– Vad är tuggummibyxor för nåt, frågar jag.
– Vet du inte det? Det är ju ett par byxor som har en extra ficka där det finns tuggummin.
– Finns det tuggummin i en speciell ficka?
– Japp.
– Vad händer när alla tuggummin tar slut då?
– De tar aldrig slut. Det finns alltid tuggummin i tuggummifickan, annars skulle det ju inte vara en tuggummificka utan en vanlig ficka. Och jag vill inte ha byxor med någon vanlig ficka.
Ville lägger tillbaka sin uppdaterade önskelista i facket på väggen och hoppar sedan iväg till sitt rum.
– Na na na na na na… jag ska få ett par tuggummibyxor av tomten, sjunger han glatt för Felix.

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

Jag ser precis ut som Hulken

Kommer ut i köket imorse i svarta manchesterjeans och bar överkropp. Felix och Ville sitter vid köksön och käkar frukost. Felix tittar på mig från topp till tå, och sedan från tå till topp.
– Pappa, du ser precis ut som Hulken fast han är grön, säger han.
Min första tanke är ”Grabben behöver omgående synundersökas och därefter förses med glasögon av styrkan -4.00 eller starkare.”
Min andra tanke blir ”Han kanske har rätt.” Jag tittar på min överkropp och försöker spänna den. ”Japp, han har definitivt rätt. Jag ser precis ut som Hulken.”
Jag hinner inte tänka några andra tankar innan Felix kommer med förklaringen till sitt påstående om min likhet med Hulken.
– Du har exakt samma byxor som Hulken fast hans byxor är avslitna vid knäna.
Ridå!

3 kommentarer

Filed under Uncategorized