Lite julstress mitt på dagen

Åker in till Det Stora Varuhuset för att köpa presentkort till en kollega som ska sluta. Tänker inte på att julrushen har börjat. Folk överallt. Och ingen bryr sig om trafikregler.
”Röd gubbe? Jamen då går jag över” tycks julklappsjägarna tänka. Själv tänker jag ”Nästa som går över mot röd gubbe kommer jag inte att stanna för. Jag tror fan i mej att jag gasar lite extra faktiskt.” Men det gör jag inte, ty jag är en fin och omtänksam människa.

Omöjligt att hitta parkering. Stress. Kör ner i ett garage.
Har alltid haft svårt att fatta hur det funkar i allmänna garage. När betalar man? Var betalar man? Var är gubben i den lilla glasburen som tar betalt? Det var alltid en gubbe i en glasbur som tog betalt när jag var liten. Var är han nu?
Jag trycker på alla knappar jag kommer åt och till slut öppnar sig en bom och jag åker in. Men Gud vad många olika bokstavsavdelningar. Var får man parkera? På A eller B eller C eller…
När jag var mindre trodde jag att man parkerade på den bokstav som ens namn började på. Svensson parkerade på S-parkeringen, Danielsson på D-parkeringen osv. Nu vet jag bättre. Tror jag. Men för säkerhets skull parkerar jag dock på den bokstav som mitt efternamn börjar på. Dumt att chansa och få parkeringsböter.
Kliver ur bilen. Tittar mig runt. Hur fan kommer man ut ur garaget? Var är de pedagogiska skyltarna som visar en i rätt riktning? Börjar gå. I tio minuter. Känner plötsligt igen mig. Är oväntat tillbaka hos bilen som jag lämnade tio minuter tidigare. Hur gick det till? Har gått runt. Hjälp! Släpp ut mig!
En vänlig biltvättsgubbe hjälper mig till slut och pekar mig i riktning mot en hiss.

Går in i Det Stora Varuhuset och ned mot bottenvåningen där jag minns att Kundtjänst ligger. Det är där man köper presentkort. Ska ta rulltrappen ned, men den ligger inte kvar där den låg när jag var fem år och handlade här med mamma. Det var konstigt. Istället ligger en avdelning med handskar på det gamla rulltrappestället. Jag frågar expediten vart rulltrappan som låg här har tagit vägen.
– Det har aldrig funnits någon rulltrappa här, svarar hon med onödigt överlägsen ton tycker jag.
– Jodå, säger jag. Det fanns en när jag var här med mamma i slutet av 60-talet och handlade. Det minns jag tydligt.
– Då var inte jag född, säger Snorkfröken.
Jag går iväg. Hittar en ny expedit som ser ut att vara född någonstans runt första världskrigets utbrott. Hon borde väl minnas den gamla rulltrappan.
– Den flyttades för många år sedan, säger hon rossligt men dock vänligt. Nu ligger den där borta.
Hon pekar åt vänster. Jag följer hennes utpekade färdriktning. Tränger mig fram. Fan vad mycket folk. Och svettigt är det också. Hittar ingen rulltrappa. Stannar upp. Tittar mig runt. Börjar bli yr. Svettas rejält nu. Fortsätter gå. Det tar plötsligt stopp. Liten tjock julklappsjägare i vägen. ”Flytta på dej kärring” tänker jag. Men jag säger det inte. Istället säger jag:
– Ursäkta mig damen.
Hittar till slut rulltrappan. Åker ned till bottenvåningen. Där är om möjligt ännu mer folk. Börjar bli rejält svettig nu. Tar av mig jackan. Letar efter Kundtjänst. Omöjligt att hitta. Går fram till en expedit med armbandsur som specialitet och frågar efter Kundtjänst.
– Den ligger på våning 4, svarar hon vänligt.
– Nej, den ligger på bottenvåningen, säger jag upplysande. Det gjorde den när jag  var här med mamma i slutet av 60-talet och handlade.
– Då var inte jag född, svarar hon.
Men vad fan?! Har de anställt en förskoleklass? Jag går svettig tillbaka mot rulltrappan, men hittar den inte. Typiskt att jag ska ha så vansinnigt dåligt lokalsinne. Eller har de hunnit flytta på rulltrappan under tiden jag pratat med armbandsursexpediten? Skulle inte förvåna mig. Det verkar ju vara Det Stora Varuhusets specialitet.
Jag hör i bakgrunden en dagisfröken säga till sin medtagna barnaskara att de nu ska gå till rulltrappan. Yes. Jag tar snabbt rygg på henne och barnen.
Blir sånär omkullsprungen av en julklappsjägare i rulltrappan. Mer stress. Svettas ymnigt. Och så händer det som bara inte får hända. Jag börjar bli kissnödig. Hur är det möjligt? Är inte hela vitsen med att svettas att man ska slippa gå och pinka, att överblivna kroppsvätskor istället väljer att ta vägen ut ur kroppen via porerna? Vad är det annars för vits med att svettas om man ändå måste gå på muggen?
Brottas nu med problemet om jag ska leta upp en toalett eller om jag ska satsa på att lokalisera Kundtjänst för att så snabbt som möjligt kunna köpa presentkortet och sedan komma ut ur Det Stora Svettiga Varuhuset. Väljer efter inre diskussion det senare alternativet. Kliver av på våning 4 och går fram till tjejen i luckan.
– Ett presentkort tack, säger jag.
Hon tittar frågande på mig, liksom inspekterar mig.
– Det här är garderoben till restaurangen, svarar hon och sträcker sig sedan mot jackan jag bär på.
– Va?
– Kundtjänst är där borta.
Jag tränger mig fram i folkmassan till Kundtjänst och lyckas till slut köpa mitt presentkort.
– Finns det någon toalett här, frågar jag kissnödigt och semi-stånkande efter avslutat köp.
– Självklart. På bottenvåningen.

Annonser

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

7 responses to “Lite julstress mitt på dagen

  1. Ha ha ha ha! Du är underbar!
    Och tydligen har du lika dåligt lokalsinne som jag. Det är liiiite pinsamt när man går in i en liten ICA-affär på söder, och sen inte hittar ut, och måste fråga om vägen I affären!

  2. Stackars dig… =0(

    Hemtröstkram =0)

  3. Fantastiskt bra skrivet. Jag kände mig en aning stressad och svettig när jag läste ditt inlägg…..

  4. Pingback: Julstressen avtog plötsligt |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s