Hos tandläkaren

Felix har tid hos tandläkaren. Han är måttligt entusiastisk, om man säger så.
Min strategi för att få honom att inte tänka på tandläkarbesöket är att vilseleda hans tankar. I väntrummet finns ett akvarium. Jag pekar på en randig fisk och säger:
– Abborre.
Felix tittar på mig… nej förresten, han tittar inte på mig, han blänger på mig som om jag inte vore klok, vilket är märkligt eftersom jag ju visst är klok. Jag tar tag i en bok om övergivna hus i Sverige och försöker få honom intresserad, men lyckas inte med det. Och ärligt talat, varför skulle en åttaåring som just är på väg in till tandläkaren vara intresserad av övergivna hus.
En sköterska meddelar att det är Felix tur, eller otur beroende på hur man väljer att se på det. Vi går korridoren bort till rum 5. Där välkomnar oss en tandläkare iförd lång vit rock, vita träskor, vitt näs- och munskydd samt matchande kritvitt hårsvall. I händerna håller hon några små metallverktyg. Felix stelnar till. Han tittar sig runt i rummet. Han ser en stol som påminner en del om en baden-baden men som är allt annat än en solstol. Runt stolen hänger borrar och slangar och verktyg. Felix tittar upp på mig. Han ser orolig ut, vilket är ovanligt för normalt är han ju rolig. Jag känner att jag måste lätta upp stämningen.
– Nämen kolla, säger jag till Felix och pekar på tandläkaren, här står ju Darth Vaders vitfärgade tvilling.
Jag får inte precis några stående ovationer för min noggranna observation. Felix ser om möjligt ännu mer orolig ut, och tandläkaren börjar plötsligt påminna alldeles förskräckligt mycket om Darth Vaders tvilling.
Motvilligt går Felix med på att lägga sig i stolen. Stämningen är minst sagt tryckt. Dags för nästa avledande genidrag med andra ord.
– Wow, kolla Felix. Värsta borrarna.
Den mening som på K-Rauta hade kunnat funka så oerhört bra i imponerande syfte funkar inte alls hos tandläkaren. Tandläkaren säger åt mig att det kanske är bäst om jag är tyst och ställer mig bakom Felix. Det kan mycket väl vara så att tandläkaren har en poäng här, så jag lyder och tar Felix hand. Felix gapar men stänger plötsligt munnen och sätter sig upp. Han tittar ängsligt på mig. Efter ett tag lägger han sig ner igen, öppnar munnen och låter Darth Vaders tvilling titta på hans tänder. Utlåtandet ett par minuter senare kunde inte ha varit bättre.
– Inga hål.
Kaxigheten i Felix blick är plötsligt tillbaka. Att gå till tandläkaren var väl inget tycks den säga. Han hoppar vigt ned från stolen. Vill han ha ett klistermärke? Självklart. Även kaxiga killar som inte är rädda för tandläkaren vill väl ha ett klistermärke när det bjuds. Han väljer ett märke med en tandborste på.
På väg ut från tandläkarmottagningen säger Felix:
– Att jag satte mig upp där i början var inte för att jag var rädd eller nåt. Det var för att jag råkade öppna fel mun.
Va? Vad snackar grabben om? Jag väljer att inte fråga.
– Och pappa, du hade rätt, fortsätter Felix.
– Vadå?
– Tandläkaren såg faktiskt ut som Darth Vaders vitfärgade tvilling.
– Vad var det jag sa. Jag missar ingenting. Jag är otrolig.
– En sak till, pappa.
– Vadå?
– Nästa gång får mamma följa med.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Hos tandläkaren

  1. Usch, tandläkarbesök är ingen höjdare…speciellt om man själv är drabbad av tandläkarskräck… Hålla handen, samtidigt blunda liksom… Han märkte väl att du inte var riktigt ”bekväm” där…men nu till frågan: VILKEN ”andra mun” hade han öppnat?? 😛

  2. Det visade sig vid närmare undersökning att han menade ”Jag råkade öppna munnen fel”, men det blev ju ingen särskilt klokare av. Jag har nu lagt ned såväl förundersökning som huvudundersökning. Han öppnade fel mun helt enkelt. Punkt slut.

  3. 🙂
    Det är nog så att många är lite skraja för tandis….kanke har de råkat ut för en opsykologisk tandläkare någon gång..
    Jag hade värsta skräcktanten till tandis…gapade man inte så fick man en lavett…gissa om jag gapade stort…men rädd blev jag då aldrig…isådana fall hade jag bitit henne och stuckit.
    Hon vart portad i sitt hemland danmark…men i Sverige fick hon jobb. En alkoholiserad hårdhänt kärring som luktade som en flaska koskenkorva….blää! Full på jobbet var hon ibland och borrade lite varstans i munnen…lagade fel tänder t. om
    Hon är orsaken till mångas tandläkarskräck här i våran lilla stad.

    hahaha undrar varför mamma får den stora äran att följa med nästa gång?

    • Usch, jag hade också en sån gammal gubbe, med superbreda och stora äckliga fingrar som skulle in i munnen och rota. En gråhårig gammal opsykologisk farbror, som man inte vågade ifrågasätta. Jag hittade en egen metod: Att svimma! Jepp. Jag har svimmat mej igenom alla tandläkarbesök efter det….men det är inte heller ”kul”… 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s