En lördag i idrottens tecken

Lördagar är lika med fotbollsträning för Felix. Ville har uttryckt önskemål om att hänga med, dock inte för att heja på sin storebror utan för att han och jag ska kunna åka pulka i backen bredvid fotbollshallen samtidigt som Felix tränar.
Ville har väntat sedan november på att det ska komma snö, och när det nu äntligen singlat ned några flingor så står Ville beredd med snowracer, vanlig pulka samt stjärtlapp. Inget lämnas åt slumpen.
Det är mer gräs än snö i pulkabacken, men inget kan stoppa Ville. Han är likt The Blues Brothers ”on a mission from God”. Idag ska det åkas pulka. Punkt slut. Snö eller ingen snö – spelar ingen roll. Ville är redo.
Och förvånande nog så går det faktiskt riktigt bra att åka pulka i den ganska så gräsiga backen. Jag upptäcker att jag blir andfådd av att åka pulka. Är det normalt? Ville älskar att åka ned i backen, men han hatar att behöva promenera uppför backen därefter.
– Pappa, varför kan man inte åka pulka uppför backen?
Jag överväger som hastigast att bege mig in på en förklaring som bottnar i någonting om jordens dragningskraft, men tror inte att Ville riktigt kommer att fatta vad jag i sådana fall snackar om. Och frågan är om jag själv skulle begripa vad jag pratade om. Så jag nöjer mig med att svara som jag brukar när jag inte riktigt vet vad jag ska säga:
– Det bara är så.
– Dumt. De kunde väl i alla fall ha en rulltrappa här så man slipper gå uppför backen.
Efter en trekvarts pulkaåkande går vi in och hejar på Felix och hans lagkamrater. Felix står i mål. Han gör ett par riktigt snygga räddningar.
– Ville, såg du Felix räddning, frågar jag exalterat när Felix just tippat ut ett hårt skott utanför högra stolpen.
– Nej. Men jag kan kolla på reprisen.
– Men det finns ingen repris. Det här är ju på riktigt. Det är bara på TV det finns repriser.
– Men på TV är det ju också på riktigt.
Ville blir mycket upprörd när han till slut förstår att det inte finns någon repris att titta på.
I bilen på väg hem efter fotbollsträning och pulkaåkning frågar Ville samma sak till Felix som han tidigare frågade mig.
– Felix, varför kan man inte åka pulka uppför en backe?
– Det har med jordens dragningskraft att göra, svarar Felix.
– Jaha, då förstår jag, säger Ville.
Va?!
Väl hemma kollar vi på Liverpool – Stoke på TV. Var och varannan fotbollsspelare har tatuerade armar.
– Felix, har du tänkt på att nästan alla fotbollsspelare har tatueringar, säger jag.
– Inte Real Madrids målvakt Casillas. För han har nackspärr.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “En lördag i idrottens tecken

  1. Mums! Det är en njutning att läsa om dig och dina killar! 🙂

    Ja, det är normalt att bli andfådd när man går uppför pulkabackar…och dyngsvettig, och förvånad över att man blir det….Det kallas att vara….*håll i dej!* : Vuxen! Blä!

  2. Vilka härliga diskussioner ni har… underbar läsning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s