Kartongkonst

Ville plockar upp en sak ur väskan.
– Den här är till dig pappa, säger han. Jag har gjort den till dig.
Han räcker över en kartongbit som han ritat på. Jag tittar på kartongbiten. Häpen. Imponerad. Betagen. ”Wow” tänker jag. Och strax därefter säger jag det också.
– Wow.

Vilket konstverk. Vilken känsla. Vilken blick för det minimalistiska. Endast med hjälp av ett par raka streck och några runda ringar har han skapat en nallebjörn. En jättesöt liten nallebjörn. Det är en snäll nallebjörn, det ser man på de vänliga ögonen och den leende munnen. Picasso hade inte kunnat göra det bättre. Så enkelt, men ändå så genialt. Så lite, men ändå så mycket. Nallebjörnens ansikte uttrycker så mycket känslor. Och konstverket är skapat av min lilla Ville. Vilken kille. Ville the Kille liksom. Han är ett geni. Han måste ha ärvt en konstnärlig ådra av sin mormor som är en mycket begåvad konstnär. Jag känner att jag måste utveckla mitt nyss sagda ”Wow” lite mer.
– Ville, det här är ju superbra. Och supersnyggt.
– Jag vet.
– Gud vad du är duktig på att rita.
– Jag vet.
– Det är den sötaste lilla nallebjörn jag någonsin sett.
– Vad snackar du om pappa?
– Tavlan jag fick av dig. Nallebjörnen är supergullig. Vad heter han? Nallis?
Ville tittar förbryllat på mig.
– Han heter ingenting, säger Ville. För det är ingen nallebjörn.
– Inte?
– Nä-ä.
– Vad är det då?
Ville tar ett steg fram mot mig, sätter händerna i sidan och tittar upp på mig.
– DET ÄR EN I-PHONE, säger han högt och surt och går iväg.
Oops.

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “Kartongkonst

  1. hihihihi jag har lärt mig att man ska treva sig fram lite frågande innan man gissar vad det man får föreställer…har sagt fel lite för många gånger …man får ha bra fantasi ibland då man inte ens vet vilket som är upp eller ner på teckningar man fått 🙂

    Ps men jag hade oxå trott att det var en nallebjörn så det så…det är konst då man får använda hjärnan för att fatta vad det är…så stor konstnär är han din son 🙂

  2. Jag har också lärt mej att man inte ska säga vad man tror det är, utan mer säga ”FINT! Vad är det?” för det är helt okey, har jag märkt.
    JAG trodde kartongbiten var DU!! Väldigt likt. 🙂
    Men en Iphone?!?
    Ja, ja…fantasin är det inget fel på iallafall…men det visste vi ju redan!
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s