Jag fattar just ingenting

Det är när jag ska ta ännu en Kåvepenin mot de streptokocker som slagit bo i min hals som det plötsligt slår mig. Att jag inte reflekterat över det tidigare är ett mirakel, men nu slår det mig med full kraft. Jag fattar just ingenting. Det är det som slår mig. Jag fattar just ingenting. Jag är helt blåst. Ett ding dong-case. Tveklöst bombad.
Jag tittar på den gigantiska Kåvepenin-tabletten och inser att jag inte fattar hur någon har lyckats komma på exakt vad som ska in i tabletten för att den ska ta död på streptokocker. Jag är glad att någon listat ut hur Kåvepenin-tabletten ska byggas upp, men jag fattar verkligen inte hur de listat ut det.
Och hur vet de att Kåvepenin stoppar just streptokocker och inte öronvärk? Eller stoppar det kanske öronvärk också – jag har ju faktiskt inte ont i öronen. Jag fattar ingenting. Och om de som hittade på Kåvepenin-tabletten nu är så smarta så de lyckas fylla tabletten med exakt rätt kombination av mediciner för att döda just streptokocker, kunde de då inte ha lagt lite energi på att göra tabletten mindre? Nu är den ju stor som en friggebod, den är ju omöjlig att svälja. Men om jag samtidigt med tabletten trycker in en halv banan eller en massa bröd i munnen och liksom gömmer tabletten i den tuggade födan, då har jag inga problem alls att svälja tabletten fast massan som sväljs är oerhört mycket större än den ensamma tabletten. Jag fattar inte hur det kan vara på det viset. 
Jag fattar verkligen ingenting.

Jag tittar mig runt och inser snabbt att det vimlar av saker i min direkta närhet som jag inte fattar.
Jag fattar inte hur telefonen kan funka när den inte har någon sladd. Och ärligt talat, hade den haft sladd som förr i tiden så hade jag ändå inte fattat hur min röst kan komma ut i en annan telefonlur på andra sidan jordklotet.
Jag fattar inte hur mikrovågsugnen kan göra min mat varm när det inte är varmt inne i ugnen när jag stoppar in mina händer.
Jag fattar inte hur vatten kan komma ut ur kranen bara för att jag drar i den lilla förkromade spaken.
Jag fattar inte hur datorn kan skriva ord när det inte finns några sådana där stålarmar med bokstäver längst ut på, som gamla hederliga skrivmaskiner har, som flyger fram och tillbaka och bildar ord. Jag fattar för övrigt inte heller hur jag kan tänka på ett ord och sedan skriver mina pekfingrar exakt det ord jag tänkt på. What are the odds liksom?
Jag fattar inte hur min bil kan köra bara för att man fyller den med bensin. Och så fattar jag inte varför bensinen kostar nästan 16 kronor litern.
Jag fattar just ingenting.

Jag fattar inte att jag har kunnat klara mig så här länge i livet utan att fatta någonting. Det enda jag verkar fatta är att jag inte fattar något. Det känns som om något fattas mig. Fattar ni?
Jag känner det som min faderliga plikt att informera Felix och Ville om att det lite oturligt visat sig att deras pappa är ett fullfjädrat pucko.
– Grabbar, det är en sak jag måste berätta.
Felix och Ville sitter framför TV’n och tittar på Svampbob Fyrkant (nämnde jag förresten att jag inte fattar hur man kan få rörliga bilder på en TV-skärm?). Ingen av dem reagerar, inne i sin Svampbob-värld som de är.
– Det är en sak jag måste berätta för er, upprepar jag.
– Vadå, säger de till slut utan att slita blicken från Svampbob Fyrkant.
– Jo, det är så att jag fattar just ingenting.
De sliter blicken från TV’n som hastigast och tittar på mig.
– Vi vet, säger de.
Sedan återgår de till Svampbob Fyrkant. Jag fattar inte vad de ser i den lilla speedade tvättsvampen.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Jag fattar just ingenting

  1. Du är underbar! Jag fattar heller ingenting, och det är nästan läskigt att tänka på alla dessa ofattbara saker! Men du ska veta att du inte är ensam iallafall… 🙂

  2. Pust… skönt att veta att man inte är ensam.
    Du förresten, jag kommer inte in på din blogg längre. Är det något fel på den?

    • Näe, inget fel. Jag stängde den efter att ha skrivit något som gjorde att några blev väldigt upprörda. Jag har sen gått igenom bloggen och nu tror jag den är helt ”ren” från ord som kan såra, men jag är ju inte säker, förstås….Så nu är jag ute på djupt vatten igen…kanske…
      Välkommen in NU igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s