En sorts målbild… eller?

Felix och jag har lagt oss i soffan för att på ett så lugnt sätt som möjligt vakna upp. Vi säger inget till varandra. Vi tittar inte på varandra heller. Vi bara ligger där. Stilla. Trötta. Yrvakna. I förberedelse för en ny dag.
Plötsligt lägger Felix huvudet lite lätt på sned. Och så börjar han snacka.
– Jag ser en u-båt med en superglad nalle på som vinkar till mig. Hej nallen. Och bakom u-båten dyker ett piratskepp upp och piraten som styr skeppet har en jättestor näsa. På den näsan springer en massa myror fram och tillbaka. Och på det stora havet runt omkring piratskeppet är det fullt av människor som surfar på surfingbrädor. På en av brädorna står en björn. Han är jätteduktig på att hålla balansen. Det är en tävling. En surftävling.
Jag sätter mig upp i soffan. Oroad. Vad har hänt med min son? Vad snackar han om? Har han feber? Pratar han i sömnen? Sover han fortfarande? Har han ett hemligt lager av LSD som han nallat av nu på morgonen? Nej, det vore väl ändå högst otroligt. Men något har definitivt hänt med Felix, men vad?
Innan jag hinner tänka vidare antar han rollen som kommentator till den surftävling som han nyss beskrivit. Han pratar snabbt och inlevelsefullt på ett sätt som han säkert hört på någon fotbollsmatch på TV.
– På den första vågen kommer björnen farande. Han står stadigt på brädan, men strax bakom honom dyker piraten med den långa näsan upp och kör om björnen. Myrorna ramlar av piratens näsa. Piraten är i ledning, men vad han inte vet är att nallen på u-båten precis fångat en jättestor våg som han nu surfar fram på med världens fart. Swisch! Och så går u-båtsnallen upp i ledningen och vinner hela surftävlingen. Otroligt.
– Mår du bra Felix, frågar jag allvarligt bekymrad över grabbens hälsotillstånd.
– Jag mår toppen, skrattar Felix och fortsätter sedan att kommentera händelserna. Surfloppet är nu över kära lyssnare. Vi säger grattis till u-båtsnallen. Och nu skjuter domaren med sin startpistol.
Skjuter domaren med startpistolen när loppet är över, tänker jag. Vad är det för en korkad domare?
– Borde inte skottet från startpistolen ha kommit innan loppet och inte efter, flikar jag in.
– Nej verkligen inte, svarar Felix. Ut ur startpistolen kommer ingen rök och ingen kula utan ett stort fyrverkeri. Fyrverkeriet är för att fira vinnaren.
– Aha… det förklarar allt.
– Grattis u-båtsnallen. Du vann.
Jag måste genast göra något för att hämta tillbaka min son till jordens yta från den planet han nu befinner sig på.
– Felix. Hallå. Vakna, säger jag och puttar till honom. Vad håller du på med?
Han svarar att han tittar på målbilder. Målbilder? Jag visste inte ens att han hade det ordet i sin vokabulär. Han måste ha lärt sig det i skolan. När jag var i hans ålder snackade vi i skolan om Li och Lo och deras far som var rar och deras mor som var en jävel på att ro i presens. Inte fan snackade vi om målbilder. Det snackar vi däremot om på jobbet. Men att Felix snackar om det i skolan kommer verkligen som en överraskning. Läroplanen för lågstadiet har onekligen gått framåt sedan jag gick i skolan. De måste ha jobbat fram nya målbilder jämfört med de som fanns när jag var liten. Antar jag.
– Tittar du på målbilder, frågar jag uppriktigt förvånad.
– Målbilder? Vad är det för nåt? Jag sa inte målbilder. Jag sa molnbilder. Jag tittar på molnbilder. Det är fullt av olika bilder i molnen där uppe på himlen.
Va?! Jag höjer blicken och tittar ut genom fönstret upp mot molnen. Ja jäklar. Han har rätt. Det är ju fullt av bilder i molnen. Molnbilder. Jag ser plötsligt en tusenlapp som är på väg mot mig. Jag sträcker ut handen för att ta tag i den, men vips så är den borta. Utom räckhåll. Precis som i vanliga livet. Så nära, men ändå så långt borta. Typiskt. Dumma molnbild. Och dumma tusenlapp.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “En sorts målbild… eller?

  1. Du får drömma och hoppas på sanndrömmar…

    Hemikram

  2. Målbilder….molnbilder…ja så det kan bli…jag hade målbiler i min hjärna då jag vakna imorse…drömt om mål hela natten..sovit som en kratta..gråa moln…
    Målade en hall igår grå…glömde både tid och rum…då jag var färdig vid 22:00 på kvällen kom jag inte ihåg om jag ätit middag..men efter en liten stund vakna jag upp ur färgångorna och mindes att jag ätit 2 korv med bröd vid 1500 tiden.
    Så uppslukad av måleriet var jag att jag inte kände att jag var skethungrig…men en och en halv liter LOKA hade det visst gått åt…
    Min hall är nu grå..simsalabim färdig…

    kraaaam

  3. MOLNbilder är kul! Man kan fantisera ihop vadsomhelst! MÅLbiler är kanske lika kul. Vad vet jag. Har nog aldrig haft några. Borde nog ha. Kanske… 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s