Läggdags

Felix och Ville är så lika. Men ändå så olika. Och aldrig blir olikheten mer tydlig än när de ska sova.
Felix sovteknik går ut på att säga Godnatt, men oftast hinner han inte avsluta ordet innan han sover.
– Godna… zzzzzzzz.
Ville, å andra sidan, har helt andra sovrutiner.
Först ligger han på rygg med öppna ögon. Sedan stänger han ögonen, men de flyger blixtsnabbt upp igen som vore de gjorda av samma material som studsbollar. Han sätter sig upp. Puffar till kudden. Lägger sig ned på kudden. Sätter sig upp. Vänder på kudden. Lägger sig ned på kudden. Sätter sig upp. Slänger ned kudden på golvet. Lägger sig ned. Först på vänster sida. Sedan på höger sida. Drar upp täcket så hela han täcks. Varmt. Puttar bort täcket så ansikte och fötter är täckfria. Viftar på tårna. Får syn på en brun nalle. Meddelar att Nalleman är bajsnödig.
Jag följer med Ville och Nalleman till toan. Ville håller Nalleman i tassen under bajsprocessen så han inte ramlar ned i muggen. Nallar behöver inte torkas, så efter utfört verk lämnar Ville och Nalleman snabbt toan. Så snabbt att de glömmer bort att spola. Så slarvigt. Jag spolar åt dem. Vill ju inte ha en massa nallekorvar flyta runt i toaletten. Ville och Nalleman lägger sig bredvid varandra i Villes säng.
Nalleman viskar till Ville att han är törstig. Tydligen. För Ville vidarebefordrar nämligen denna information till mig. Jag hämtar ett vattenglas från köket. Visar sig att Nalleman inte alls är törstig. Det är Ville som är törstig. Ville skrattar. Han lurade mig. Nalleman tycker det är kul. Det tycker Ville också.
Jag säger Godnatt. Ville replikerar. Nalleman bara ligger där. Kanske har han redan somnat. Jag går ut ur Villes rum. Hinner en meter innan Ville ropar:
– Nalleman är bajsnödig. Igen.
– Han får hålla sig, svarar jag.
– Det är farligt, säger Ville.
– Hur vet du det?
– Det har jag sett på Barnkanalen.
Va? Vad är det för program de visar på Barnkanalen?
Går tillbaka in i Villes rum. Han vill höra Blixten & Sixten. Läser en sida. Ville sätter sig upp. Bäddar om Nalleman. Lägger sig ned igen. Tittar på mig och säger:
– Vad ska vi hitta på nu?
– Nu? Nu ska vi ju sova, säger jag.
– Javisst ja.
Han lägger sig ned. Jag lägger mig bredvid. Ville puttar till Nalleman.
– Sover du Nalleman, frågar han.
Nalleman vaknar av putten. Ser yrvaken ut. Jag säger åt Ville att nu måste han bara försöka sova. Och det gäller yrvakna Nalleman också. Ville snurrar runt i sängen. Skruvar på sig. Visslar lite. Rycker och drar i täcket. Sätter sig upp. Lägger sig ned. Jag börjar dåsa bort. Gäspar. Och så blir det till slut precis som vanligt.
Jag somnar, och Ville och den bajsnödiga nallen är vakna.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Läggdags

  1. *skrattar igenkännande* (och gråter lite åt jobbiga ”kanintesovaminnen”…)

    • En bieffekt av ”kan-inte-sova”-syndromet är att de som lider av det även ofta lider av ”orkar-inte-gå-upp-just-nu-pappa-så-jag-tror-jag-vägrar-att-gå-upp-och-då-kommer-du-att-komma-för-sent-till-jobbet-men-det-struntar-jag-i”-syndromet.

  2. Nu har du material till boken. Gott och väl!

  3. kan det vara att han är sockerspeedad??

    Om man eliminerar sockret ur barnens diet brukar de lugna sig påtagligt vid läggningen…

    *tråkiga hemimamma*

    Hemikram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s