En kväll på det lokala leklandet

Felix går hem till en kompis efter fritids. Han är stor nu. Stora killar går hem till kompisar efter fritids.
Ville tycker det är orättvist att Felix gör hembesök hos vänner, men är beredd att glömma det orättvisa om jag tar med honom till närmsta tänkbara lekland. Det tycker jag är en alldeles strålande idé. Då kommer jag nämligen att få två timmar för mig själv vid ett bord i leklandets cafeteria medan Ville springer runt i leklandet. Jag kan slappa, kanske slumra till, dricka lite läsk, ta med mig biografin om Dave Grohl och läsa, skriva ned smarta tankar i den mån de helt oväntat skulle dyka upp, lyssna på musik från min I-phone och helt enkelt bara sitta och iaktta människor vilket är lite av min favorithobby. Villes förslag om leklandsbesök är ingenting annat än ett genidrag. Båda han och jag kommer att få ett par synnerligen trevliga timmar på leklandet. Win-win liksom.
Trodde jag alltså. Aldrig anade jag att besöket på leklandet skulle innebära två timmars oavbruten fysisk aktivitet. Min kropp är inte gjord för att röra på sig. Den är gjord för att sitta still, ligga raklång, domna bort, sjunka ihop som en liten neongrön slimeklump i valfritt soffhörn. Den ska absolut inte göra något av följande:
– klättra på fyra meter höga vulkaner gjorda av gummi
– rida på gigantiska plastelefanter som nås via en klätterställning vars konstruktion skulle passa bra in på en hinderbana i Robinson
– åka rutschbana som svänger till höger och sedan plötsligt till vänster när man minst anar det
– spela fotboll i ett inhägnat område som lika väl skulle kunna vara en rastgård för fångar
– dyka och simma i bollhav
– kasta skumgummibollar på okända barn
– kasta nya skumgummibollar på de okända barnen när deras vältränade pappor ser på
– skjuta kanonkulor i regnbågens färger på träpirater
– hoppa i hoppborg med sådan inlevelse att alla barn under 25 kilo flyger två meter rakt upp i luften
– cykla på skitsmå trehjulingar som man får ont i arslet av
Och tro’t eller ej, men det är exakt på pricken ovan nämnda saker som jag och min lilla kropp tillsammans pysslar med i två timmar på tisdagskvällen.
Jag är helt slut när vi kommer hem. Det är knappt så jag orkar släpa mig till soffan och sjunka ihop som en neongrön slimeklump. Och imorgon kommer jag att ha träningsvärk i varenda muskel som jag inte visste att jag hade.
Jag hatar lekland!


KUL TÄVLING: HITTA PAPPAN!

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “En kväll på det lokala leklandet

  1. ERKÄNN att du hade KUL!!!
    Det låter som ett superkul lekland! Men hur ORKAR Felix med detta efter en dag på dagis – DET undrar jag! Blev inte Ville avundsjuk??

  2. Anonym

    Fördelen med lekland är att to kan fisa helt ogenerat och sedan peka menande på något av de okända barnen.

    Dumlund

  3. Jag hade nog inte klarat detta men jag hade tittat avundsjukt efter barnen hela tiden… Jag brukade innan jag blev sjuk ”leka” med barnen jag med…

    Hemikram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s