I mörkaste Småland

Sista veckan på semestern. Vi beger oss ned till High Chaparall i mörkaste Småland. Ingen av oss har varit där tidigare, men vi har hört mycket gott om den lilla cowboy-byn så förväntningarna är stora. Jag sätter på ”Best of Johnny Cash” i bilen för att alla ska komma i rätt stämning. Mitt val av musik går väl hem sådär hos övriga personer i bilen… om man säger så.
Störst protester kommer från baksätet där Felix och Ville börjar sjunga igenom Sean Banans samlade repertoar (dvs tre låtar) med provocerande högljudda stämmor. Jag ger till slut upp och stänger av Johnny Cash. Sorry Johhny. R.I.P.

Väl framme på High Chaparall inleder Felix och Ville med att shoppa lite. En cowboy-hatt ska man väl ha om man är på High Chaparall. Och ett hölster… nä, två hölster förresten – med tillhörande knallpulverpistoler. Och så en sheriffväst såklart. Kanske ett gevär även skulle vara bra att ha. Ja, absolut. Så, då är vi klara för cowboyäventyr!
Vi åker ångdrivet tåg som oturligt nog råkar ut för ett rån av ett gäng riktigt elaka cowboysar. Och sedan blir det lite indiandans. Som tur är verkar de inte behärska regndans för solen förblir skinande. Guldvaskning får absolut inte missas. Visar sig att det vaskade guldet räcker till att förvandlas till en sheriffstjärna. Jo jo. Och så en Lucky Luke show och därpå en Vilda Västern-show med hästar, skurkar, sheriffer och två lättklädda damer som jobbar hos Madame Kitty i huset längst till vänster. Det är mycket nu. Pust. Glasspaus. Ny energi. Chokladhjulet anyone? Nämen kolla, en mexikansk by. Dit bara måste vi. Tydligen. Och vad har vi där borta? Jo, en smedja. Jippie. Den får vi inte missa.

Det blir en heldag i Vilda Västerns tecken. Och inte en enda indian blev skjuten. På väg tillbaka till hotellet visar Ville ett visst missnöje. Vi vet att han haft lika kul som alla vi andra, men han ser lite besviken ut.
– Vad är det Ville, frågar jag.
– Jag såg ju inte en enda haj på hela stället.
– Haj? Det finns ingen haj där.
– Det vet jag väl för jag såg ju ingen.
– Men varför trodde du att det skulle finnas en haj där?
– Det heter ju Haj Chaparall. Varför skulle stället heta Haj Chaparall om det inte finns hajar?
Aha. Det är så han tänker.
– High på engelska betyder inte Haj. Det betyder Hög. 
– Jag såg ingen hög heller. Bara platt. Överallt.
Efter en liten diskussion visar sig dock bristen på hajar trots allt ha kompenserats av den aldrig sinande tillgången på sockervadd och knallpulverpistoler. Ville ler igen och slickar av lite fastgeggad sockervadd från pekfingret.
Slutet gott, allting gott!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “I mörkaste Småland

  1. Det här är bara ett YTTERLIGARE BEVIS på att barn är SMARTA! Shit bah!
    🙂

  2. En sak är säker, jag kommer aldrig att ta Ville till den indonesiska staden Surabaya – han skulle aldrig acceptera att befolkningen inte konstant var sura och satt och baja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s