Men va fan…

– Okej ra.
Jag har stått emot i flera år, men nu går det bara inte längre. Jag går till slut med på att byta ut den gamla hederliga kolgrillen mot en gasoldito. Jag har förklarat till samtliga berörda familjemedlemmar att det tyvärr kommer innebära slutet på våra grillaftnar, för jag kommer aldrig någonsin att våga starta en gasolgrill. Den kan ju explodera när man minst anar det. Gasolgrillar är ju livsfarliga. Det vet väl alla. För det har jag läst i Expressen. Tror jag. Eller så har jag hittat på det. Men sant är det i alla fall.

Nåja, till Rusta skickas jag i alla fall iväg med en utriven pappersbit ur deras reklamblad i handen. Jag håller pappersbiten framför mig och hittar efter en stunds letande en gasolgrill som matchar bilden på pappersbiten. Den ser väl lagom stor ut. Antar jag. Fast egentligen vet jag ju inte vad lagom är för en gasolgrill. Min relation till just gasolgrillar är nämligen lite svalt. Frågar en expedit var jag kan hitta den aktuella grillen ifråga. På ta-själv-lagret säger hon. Går dit och letar rätt på den. Den ligger högst upp på hyllan, långt ovanför där mina händer slutar när jag sträcker dem rakt upp i luften. Helt utom räckhåll. Men va fan…
Börjar klättra på de nedre hyllorna för att nå upp. Lyckas. Tar tag i lådan. Tung som fan. Drar och drar. Svettas. Lådan når till slut punkten då den börjar falla över hyllkanten. Håller händerna under lådan. Händerna halkar på den glatta kartongen. Gulp. Lådan börjar glida fort. Väldigt fort. Men va fan…
Hoppar ned på golvet. Lådan följer efter. Trycker snabbt fast den med magen mot nedre hyllan innan den dunsar i marken. Lådan stannar. Pust. Där fick du lådjävel. Skjuter den framför mig på golvet mot kassan. Ska verkligen gasolgrillar vara så här tunga?
Betalar och fortsätter skjuta den framför mig. Det går bra ända tills affären upphör och parkeringsasfalten tar vid. Tvärstopp. Lådan stannar, men inte jag. Ramlar över lådan. Men va fan…
Lyfter upp lådan lite och skjuter in min ena fot under den. Tar tag i lådan och lyfter foten och därmed också lådan. Och så tar vi ett myrsteg framåt; jag, lådan och foten. Och ett till. Och ett till.
En kvart senare är jag framme vid bilen med enorm värk i höger fot. Tittar på bakluckan. Det var väldigt vad den satt långt upp från marken. Det har jag aldrig tänkt på tidigare. Öppnar bakluckan och böjer mig ned för att få upp lådan. Orkar inte. Och får inget grepp om den hala kartongen. Men va fan…
En gubbe med solhatt står och tittar på mig en lång stund. Till slut kommer han fram till mig.
– Ta tag i handtagen så är det lättare att lyfta, säger han och pekar på två hål på vardera sidan i lådan som man kan sticka in händerna i.
Jävla besserwisser. Stoppar dock in händerna och lyfter. Hur lätt som helst. Men va fan…

Väl hemma öppnar jag lådan och upptäcker till min totala skräck att den inte är ihopmonterad. Men va fan…
Hur ska jag kunna grilla korv och majskolvar på den om den är i en massa lösa delar? När jag frågade expediten var den ihopmonterade grillen framför mig på butiksgolvet fanns så sa hon ”på ta-själv-lagret”. Hon sa ingenting om att den inte var ihopmonterad. Känner mig lurad. Och frustrerad. Och hungrig. Grillad korv och majskolv hade varit gott. Tittar på alla lösa delar. Det är ju hur många som helst. Det här kommer jag aldrig att få ihop. Känner jag någon arbetslös civilingenjör som jag kan ringa?
Fem timmar senare har jag till slut fått ihop den. Någorlunda. Benen har satts på åt fel håll så jag är nu ägare till världens enda kobenta gasolgrill. Och sju skruvar samt två svarta plastgrejer blev över, men det gör inget. Nu har vi i alla fall en gasolgrill. Som jag inte vågar starta. Men jag måste våga starta den. Detta är ju löjligt. Jag är ju en vuxen man. Typ.
Tittar på de tre olika reglagen på grillen. Det är det mittersta man ska skruva på först står det i instruktionsboken. Jag måste våga vrida. Fast det är livsfarligt. Tar ett djupt andetag. Vrider assnabbt mittenreglaget åt höger och springer sedan iväg bakom ett plank och duckar. Inte ett skit händer. Inte den minsta lilla explosion. Går fram till grillen. Stendött. Vrider en gång till. Denna gång lite långsammare. Ingenting. Vrider igen. Bara tyst. Men va fan…
En sista vridning av reglaget. Då händer det. PANG! Värsta smällen. Jag hukar mig ned och skyddar huvudet med händerna. Felix dyker upp bakom hörnet iförd sin cowboyklädsel som vi köpte på High Chaparral i somras. Han siktar med sin pistol och trycker av. PANG! Aha, knallpulver. Pust.
Jag informerar Mamman och Felix och Ville att gasolgrillen tyvärr inte funkar, och så muttrar jag irriterat något om att vi skulle ha behållit den gamla pålitliga kolgrillen. Jag avslutar med en variant på ”Vad var det jag sa?”.
Mamman undrar lugnt om jag vridit på gasolkranen. Vilken gasolkran? Vad snackar hon om? Hon tittar på grillen och undrar var själva gasolbehållaren är. Va? Är det inte bara att starta grillen? Är inte gasolen liksom inbyggd på något vis? Men va fan…

Tillbaka till Rusta. En gasolbehållare tack. Kostar som tre grillar. Men va fan…
Och så hem igen. Hur ska man veta vilka delar av den gasoltransporterande gummislangen som ska på vart på grillen och gasolbehållaren? Kanske inte spelar någon roll. Trycker bara dit de tre ändarna på måfå. Nu får det vara nog.
Provar att vrida på mittenreglaget igen. Magi. Mirakel. Eld kommer fram och visar sitt brända ansikte. Yes baby. Grillen är igång. Jag är ett geni. Vrider på de andra två reglagen också. Jävlar vad varmt och mysigt det blir. Här ska grillas. Går glad in till kylskåpet. Hittar varken korv eller majskolv. Öppnar frysen. Ingenting där heller.
– Var är korvarna och majskolven?
– Vi har varken korv eller majskolv hemma. Och inga hamburgare heller. Du får åka och köpa.
Men va fan…

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Men va fan…

  1. Men va faan: Jag tycker att den som vill ha en gasolgrill ska både köpa den och grilla med den. Den som är rädd för den, ska inte behöva! Punkt! Men jag VEEEET att i Männens Värld MÅSTE dom utöva såna här farliga och läskiga manliga sysslor! Usch! Tur att man är kvinna!

  2. ….förresten tror jag hela din öl-ranson för flera helger framåt försvann i detta blogginlägg…. 😛

  3. *nickar instämmande*

    Tror jag fick det till minst 10 svordomar.

    Fast jag fick mig å andra sidan minst 10 asgarv på köpet.

    Tack!

  4. Stackars dig! =0(

    Hemipepkram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s