En dag på loppmarknad

Felix och Villes största önskan är att få ett Playstation 3. Har förklarat att ett sådant kostar en massa pengar. För att ha råd med det krävs inte bara att veckopengen sparas, utan att andra sidointäkter dessutom börjar genereras. Annars hinner både Playstation 4 och 5 komma ut innan de samlat ihop tillräckligt med pengar.
Efter att ha avfärdat deras omedelbara krav på höjd veckopeng kommer vi gemensamt fram till att snabbaste sättet att tjäna pengar är att sälja gamla leksaker på vår lokala loppmarknad.
Sagt och gjort, Felix och Ville finkammar sina rum på pussel, bilar, gosedjur, svärd, böcker, hattar, suddegummin, vattenpistoler, Nalle Puh-mattor, plastkameror, trollstavar och en massa annat. Jag ber Ville lägga tillbaka sitt väl använda täcke då jag inte anser att möjligheterna att få det sålt är så stora. Vi lyckas till slut fylla fem flyttkartonger med gamla leksaker.
Mot loppmarknaden!

Solen skiner. Framför oss på bordet vimlar det av leksaker, alla mycket noga prismärkta. Felix och Ville står bakom bordet och bevakar sina tillgångar. De har varsitt pengabälte på sig. Det har nämligen riktiga affärsmän. Och så börjar kunderna ramla in.
Affärerna går strålande. Ett munspel för fem spänn. En plastpåse med 25 bilar för trettio kronor. Ett gosedjur för fem kronor. Ett gosedjur till för fem kronor. Felix och Ville byter leksaker mot pengar som de stoppar ned i pengabältena.
– Har ni några dinosaurier, frågar en liten pojke.
– De är slut, men jag ska kolla på lagret om vi har några fler, säger Felix och går till lagret, dvs bakluckan, och tittar efter. Tyvärr, meddelar han. Men vi har extrapris på pussel idag.
Efter ett tag har det blivit lite stökigt på bordet så Felix och Ville börjar städa upp. Ordning och reda är A och O när man driver butik. När Ville städar bland gosedjuren ser jag plötsligt hur han lite försiktigt gömmer ett gosedjur under tröjan, och så går han lite lojt och avslappnat – som om han vore ute på söndagspromenad, vilket han ju faktiskt är – till bakluckan och lägger in gosedjuret. Detta upprepar sig ett par gånger. Till slut måste jag fråga vad han håller på med.
– Krokodilis och leopardis och hundis sa att de ville stanna kvar hos mig, förklarar han.
– Men Ville, vi skulle ju sälja dem för att få pengar till ett Playstation.
Han står tyst och tittar på mig.
– Vad kostar de?
– Fem kronor styck, det är vad du och Felix bestämde att alla gosedjur skulle kosta.
Han drar upp dragkedjan på sitt pengabälte och plockar upp tre stycken femkronor.
– Då köper jag dem av mig själv, säger han och räknar femkronorna. En, två, tre.
Och så lägger han tillbaka de tre femkronorna i pengabältet och drar igen dragkedjan. Affären är avslutad. Han lämnar mig vid bakluckan och går tillbaka till Felix. Jag blir kvar vid bakluckan en lång stund för att försöka reda ut i mitt huvud vad som just hände.

Väl hemma lägger vi ut alla enkronor, femkronor, tjugosedlar, femtiolappar och hundralappar på köksön. Vi har sålt leksaker för 1821 kronor. Det räcker ju till ett halvt Playstation. Lyckan är total. Men Ville ser ändå lite bekymrad ut.
– Vad är det, frågar jag.
– Jag är sur.
– Varför?
– Vi var på en loppmarknad, men jag såg inte en enda loppa. Världens sämsta loppmarknad alltså. Den borde byta namn.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “En dag på loppmarknad

  1. Smart av Ville att köpa tillbaka djuren som faktiskt inte ville bli sålda! Och jag håller verkligen med Felix: En loppmarknad utan loppor stinker! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s