Årets bästa läsning är äntligen här

Som jag har väntat. I ett år. Och nu är den här. Årets bästa läsning. Det vet jag redan på förhand.

Jag minns när jag var yngre. Då kunde jag vänta på nya böcker med spänning och pirr i magen. Nya böcker som förhoppningsvis skulle visa sig vara årets bästa läsning. Jag minns till exempel att jag började vänta på nästa Ulf Lundell-bok så fort jag läst ut den existerande. Med hans produktivitet visste man att det kom en ny bok ungefär en gång om året. Jag väntade alltid. Troget. Och man blev aldrig besviken, men alltid överraskad. Underbart. Det var årets bästa läsning. Varje gång. Garanterat.
Och nu har jag alltså väntat i ett år på detta års bästa läsning. Och nu är den som sagt äntligen här. Jag kom över ett exemplar tidigare idag. Det var rusning efter den i butik. Men nu har jag den i min hand. Det är inte en ny Lundell-bok jag väntat på i ett år som jag gjorde förr i tiden. Detta är någonting större. Någonting bredare, vansinnigare, otroligare, kreativare, roligare och än mer livsnödvändigt än Lundell. Den väger tungt. I dubbel bemärkelse. Den är vad man i bokkretsar brukar kalla en ”tegelsten”. 628 sidor fyllda av överraskningar. Man vet aldrig vad nästa sida har att bjuda på. Ett non-stop äventyr.
Omslaget är lika enkelt som genialt. Det avslöjar på sätt och vis dess innehåll, men man vet trots det aldrig vad som kommer att ske på sidorna. Omslaget ger liksom bara en liten fingervisning, en liten hint, det kittlar ens nyfikenhet.

Jag börjar inte läsa från sida 1. Jag bläddrar lite i den först. Det är så jag bekantar mig med nya böcker. Tittar flyktigt igenom, noterar någon passage, känner på bladens tjocklek och hur boken ligger i händerna. Blir lite kompis med den helt enkelt.
Detta exemplar verkar lika bra som föregångarna i serien. Den verkar få en riktig rivstart redan på sidan 14. Det förefaller bli mycket detaljerat och finstilt på sidan 137 och framåt en bit. På sidan 231 verkar en längre passage av färggranna och målande beskrivningar inledas. På sidan 319 och cirka 150 sidor framåt har en onödigt teknisk del för min smak placerats, men den är naturligtvis viktig för helheten. Avslutet tycks mig vid en snabb titt som alltid vara noga genomtänkt och snyggt utfört med all sin lekfullhet som på ett lysande vis säkerligen kommer att knyta ihop säcken.
Det råder med andra ord knappast något tvivel om att årets bästa läsning är här. Och nu när jag bekantat mig med den så ska jag börja läsa från sidan 1.
Felix och Ville sover. Det är tyst omkring mig. Jag sätter mig i min favoritfåtölj vid burspråket och ställer ned glaset med vin som jag tänker unna mig. Och så tänder jag läslampan. Jag öppnar ”tegelstenen” och fokuserar på den allra första av de 628 sidorna. Bättre än så här blir det inte.
Årets Clas Ohlson-katalog är äntligen här!