Viktig lärdom

Klipper häcken (den som går runt tomten). Nöjd går jag efter avslutat verk över gatan för att beskåda min botaniska frisering. Förbereder mig på att säga ”Snyggt jobbat Hasse”, men finner mig istället säga ”Vad är numret till närmsta optiker?”.
Lärdom: om ögonmåttet inte är av absolut toppkvalitet, börja då aldrig att klippa en häck från två olika håll för att mötas på mitten.

Ville löser ett problem

Ska läsa ”Anders bakar kakor” för Ville som kvällssaga. ”Anders bakar kakor” handlar om en sjuårig gosse som inte vet hur man knäcker ett ägg. Loser. Men Ville gillar den. För att skoja till det lite vänder jag boken upp och ned innan jag öppnar den.
– Nämen kolla Ville, säger jag med spelad förvåning (sex år av Thomas Funcks teaterskola på 70-talet når nu sin kreativa peak). De har ju tryckt alla bokstäver och bilder upp och ned. Vilka klantskallar på tryckeriet.
 Ville inspekterar noga den upp och nedvända boken. Han lutar huvudet tills det till slut också är upp och ned. Då ser han att allt är som det ska, bokstäver och bilder är där de ska vara. Han säger:
– Nej pappa, de har inte tryckt boken upp och ned. Det är bara du som sitter upp och ned. Sätt dig på huvudet så blir det bra.

På upptäcktsfärd i Paradiset

Vi tar med oss de besökande kusinerna på en 22-timmarskryssning med Birka Paradise. Ut bland kobbar och skär och semesterfirande segelbåtar (ja, egentligen är det ju inte segelbåtarna som firar semester utan deras ägare).
Det första som dyker upp i mitt huvud är ”Hur kan det finnas getingar ute till havs?”. Är de inte beroende av ladugårdar och vindsförråd som de kan bygga bon i? Jag ser inga ladugårdar eller vindsförråd på Birka Paradise.
Jag hinner inte tänka vidare på getingfrågan för mina tankar blir avbrutna av en speakerröst som förkunnar att ”Just nu har vi extrapris på Bacardi i tax free-shopen”. Ville hör det också. Han rycker mig exalterat i byxbenet.
– Wow, ropar han. Det måste jag köpa till min kompis Max.
Jag lyckas övertyga honom om att Bacardi inte nödvändigtvis är det som Max skulle önska sig i present, i alla fall inte ännu.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit att jag köper konstiga saker ibland. Ombord på Birka Paradise händer det igen.
Vi går in i klädshopen och botaniserar bland byxor och tröjor. Och så plötsligt dyker de upp framför mig. Hade ingen aning om att jag hade behov av sådana, men när jag ser dem är det kärlek vid första ögonkastet. De ligger i en korg och liksom ropar på mig.
– Pappan Hasse, kom och köp oss. Vi är jättebilliga. 59 kronor för två par.
Jag springer fram till korgen i vad jag uppfattar som slow motion. Håret fladdrar långsamt i luften. Jag är som tagen ur en Timotej-reklam från 70-talet. Böjer mig över korgen och plockar upp dem. Ett par militärmönstrade boxerkalsonger. Som jag har letat. Eller egentligen har jag inte alls letat. Visste inte ens att det fanns militärmönstrade boxerkalsonger. Men nu har jag hur som helst funnit dem. Och jag är kär. Skyndar mig att betala innan min vänstra hjärnhalva uppfattar, bearbetar och analyserar vad som sker och därmed tveklöst kommer att avbryta köpet. Yes, jag är nu stolt ägare av två par militärmönstrade boxerkalsonger. Lucky me!
Den vänstra hjärnhalvan har till slut fått koll på läget och börjar omgående ifrågasätta köpet. Varför har jag köpt militärmönstrade boxerkalsonger? Enda svaret jag kommer på är för att jag köper konstiga saker ibland. Det är kanske det som är min grej. Att köpa konstiga saker. Alla människor ska ju ha en grej att bli identifierade och hågkomna för. Köpa konstiga saker är kanske min grej.

Vi går vidare på vår upptäcktsfärd på fartyget. Ville babblar på konstant. Visste inte ens att han kunde så många ord som han nu vräker ur sig. Jag lyssnar men får ingen struktur på hans prat. Begriper inte vad han försöker berätta. Får fråga honom.
– Vad snackar du om, Ville?
– Jag snackar om en sak som jag har glömt bort.
Aha, det förklarar den något osammanhängande uppbyggnaden på meningarna.

Morgonen efter går vi efter avslutad frukost runt på fartyget och tittar oss omkring. Bakom whiskybaren lär det finnas lekrum. Vi drar oss dit. När vi går igenom whiskybaren bestämmer jag mig för att skoja lite med Ville. Så jag säger:
– Du Ville, ska vi ta oss varsin whisky till frukost?
Han tittar strängt på mig.
 – Nää pappa.
– Varför?
– Vi har ju redan ätit frukost.

En rejäl frukost är viktigt för både kropp och själ

Idag kommer Felix och Villes kusiner på besök. Med andra ord viktigt att vi får i oss en rejäl frukost så vi är fulladdade med energi för en aktiv dag. Går ut i köket för att förbereda.
Upptäcker att det mjuka brödet har blivit hårt. Upptäcker därefter att det hårda brödet har blivit mjukt. Alltså, kunde inte Gud eller någon i hans stab vid skapandet av bröd ha bestämt sig för att när mjukt bröd blir gammalt så förblir det mjukt, och när hårt bröd blir gammalt så förblir det hårt. Varför krångla till det så förskräckligt? Eller är det Murphy’s Law som spökar – lagen om alltings jävlighet.
Okej, bröd är out of the question. Men gröt går alltid hem. Tar fram grötpaketet ur skafferiet bara för att upptäcka att paketet ifråga är tomt på pulver. Definitivt Murphy’s Law som gjort entré. Vem fan är det som ställer tillbaka tomma grötpulverpaket i skafferiet? Efter visst funderande kommer jag fram till att det är jag.
Men mjölk och äppelmos är ju också gott, och säkerligen nyttigt. Öppnar kylen. Mjölkens bäst före-datum passerades för tre dagar sedan och det närmaste äppelmos vi kommer i konsistens och färg är en burk med pesto. Avskriver snabbt tre dagar gammal mjölk och pesto som frukostalternativ.
Rotar runt bland skåpen i köket och hittar bara två matalternativ och lika många dryckalternativ. Matalternativen består av pumpakärnor eller chips. Dryckalternativen består av kranvatten eller avslagen hallonsoda från igår kväll. Valet blir naturligtvis oerhört enkelt. Och chips och avslagen hallonsoda är faktiskt inte så äckligt klockan åtta på morgonen som man kan tro.

Efter den inte helt hälsosamma frukosten säger jag åt Felix och Ville att de måste borsta tänderna extra noga. Felix tar sin tandborste och kommer ut i köket och borstar systematiskt igenom alla tänder och tandgluggar. Ville går in i badrummet och startar eltandborsten. Han brukar inte gilla eltandborsten, men jag blir glad att han väljer den just idag då tandläkaren sagt att den rensar bättre än den manuella.
Det surrar på ett bra tag från eltandborsten i badrummet. Vad duktig han är som borstar så länge och noga. Jag går dit för att berömma Ville över att han tagit tandborstningen på så stort allvar. Vad jag ser när jag kommer in i badrummet är inte en tandborstande femåring, utan en eltandborste som står på handfatet och surrar för sig själv och en Ville som står framför spegeln och gör grimaser som han sedan skrattar åt.
Frågan jag nu slåss med är om han var så kalkylerande att han startade eltandborsten för att lura mig att tro att han borstade tänderna, eller om hans intentioner från början faktiskt var att borsta tänderna men att han sedan kom på att det ju är så oerhört mycket roligare att göra grimaser än att stoppa in en roterande borste i munnen och därför ställde ifrån sig eltandborsten.
Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att få svar på min fråga.

364 dagar tills nästa besök

Rosa elefanter, snurrande tekoppar, flygande mattor, en vild mus, ett lustigt hus och fritt fall. Nej, jag beskriver inte min ungdoms studentfester. Det årliga besöket på Gröna Lund är helt enkelt avklarat. Pust!
Som vanligt köper vi lotter till chokladhjulet motsvarande ett ekonomiskt värde som hade gett oss majoritetsägande i Marabou. Det enda vi får med oss nu är en 55 grams chokladkaka.
Nu återstår bara att tvätta bort sockervadd från håret, händerna, t-shirten, dagväskan, bilnycklarna, vattenflaskan, plånboken, foppatofflorna, öronen, byxorna, fötterna, kameran, mobiltelefonen, kalsonglinningen samt båda näsborrarna.
364 dagar tills nästa Gröna Lund-besök. Pust igen!

Klädetiska regler

Efter kvällsdoppet säger jag åt Felix att ta på sig t-shirt och sina nytvättade rena blågula Sverige-kalsonger och gå och lägga sig. Det säger han att han ska göra.
Efter fem minuter ropar jag:
– Har du tagit på dig t-shirt och de rena Sverige-kalsongerna och lagt dig?
– Japp, svarar han.
– Bra, ropar jag tillbaka.
En kvart senare går jag in till honom för att se om han somnat. Det har han. Bestämmer mig där ganska så omgående för att jag imorgon bitti måste gå igenom några elementära klädetiska kalsongregler med honom. Det känns av någon anledning som han skulle kunna ha nytta av en sådan genomgång.

Ville vill ha ett husdjur

Jag står på en stege och fixar de gamla fönstren på landet. Ville kommer fram till mig.
– Vad gör du, pappa?
– Jag lägger kitt på fönstren.
– Gud vad äcklig du är. Dessutom sa du ett svärord, så nu får du minusöl.
– Men alltså…, börjar jag, men bestämmer mig sedan för att inte avsluta meningen.
Ville står och tittar upp mot fönstren. Han rycker mig efter ett tag i foppatoffeln.
– Pappa, du kaaaaan väl köpa en hamster till mig?
– Men Ville, jag är ju allergisk mot pälsdjur.
– Har en hamster päls?
– Ja.
– Typiskt. Har fiskar päls?
– Nej.
– Pappa, du kaaaaan väl köpa en abborre till mig?
– Abborrar köper man inte, om de inte är i filéformat.
– Vad köper man för fiskar då?
– Guldfiskar kan man köpa.
– Det vill jag inte ha. Då vill jag ha en groda istället.
– Men det kan du ju fånga själv här på landet. Som du gjorde förra veckan.
– Men jag vill att du ska köpa något åt mig. Pappa, du kaaaaan väl köpa en betjänt till mig?
– Vad ska du med en betjänt till?
– Han ska köpa radiostyrda polishelikoptrar till mig. Det gör betjänter.
– Jag kan vara din betjänt en liten stund, om jag slipper köpa radiostyrda polishelikoptrar.
– Okej ra, suckar Ville.
Felix har hört hela konversationen.
– Och jag kan vara din groda, säger Felix.
– Okej ra, suckar Ville igen.
Som tur är för Felix och mig tröttnar Ville efter bara tio minuter på att ha en betjänt och en groda.

Förvandling hos frisören

Går in till frisören som mig själv. Kliver en halvtimme senare ut som Lars Adaktusson. Jättemärkligt.

Leverans av viktig information

Hör en duns. Sedan Villes skrik och gråt. Därefter Felix som ropar:
– Pappa, Ville har slagit sig.
Rusar till Ville och lyfter upp honom. Vill trösta och blåsa på det onda. Frågar honom var han gjorde illa sig.
– Där, svarar han snyftande och pekar på soffbordets ena kant.
Gör en mental notering att jag snarast måste gå igenom med honom hur man värderar, filtrerar och levererar viktig information vid krissituationer.

Farmor är på tv

Felix och Ville älskar ”Allsång på Skansen”, eller ”Alfons på Skansen ”som Ville tror att det heter. Vi ägnar fredagskvällen åt att titta på årets fyra första program på SvT Play. I program 2 är Siw Malmkvist gäst. Felix sätter sig plötsligt upp i soffan och tittar mycket noga på Siw Malmkvist. Han vänder sig sedan mot mig och säger:
– Pappa, farmor är på tv.
Jag tittar förvånat på honom.
– Nej, säger jag. Varför tror du det?
– Hon där på tv’n ser ju exakt likadan ut runt halsen som farmor.